Lång väg till gruvbrytning: ”Gruvbranschen är en högriskbransch”

Det brittiska bolaget Scandivanadium har lämnat in ansökan om undersökningstillstånd på flera platser på Österlen, något som lett till stor oro. Vägen till en eventuell gruva är dock lång och komplicerad.

– Vi får in ett par hundra ansökningar om undersökningstillstånd varje år och för närvarande finns det drygt 600 giltiga tillstånd i landet. Det är ytterst få som man går vidare med. Prospektering är en högriskbransch, konstaterar Mats Aunes, tillförordnad bergmästare.

Undersökningstillstånd regleras av minerallagen. Enligt den ger man undersökningstillstånd om det finns anledning att anta att man kommer att göra fynd, om företaget bakom har den kunskap och den ekonomi som krävs samt om företaget inte tidigare visat sig olämpligt i liknande sammanhang.

Någon hänsyn till allmän opinion eller lämplighet i övrigt tas alltså inte i det här skedet.

Mats Aunes påpekar dock att begreppet ”undersökningstillstånd” är aningen missvisande.

– Det handlar bara om ensamrätt till området. Du får gå på området i enighet med allemansrättens regler, men inget mer.

Innan någon verklig undersökning, med till exempel provborrning, får påbörjas ska en arbetsplan ha upprättats och godkänts.

Ett undersökningstillstånd gäller i tre år med möjlighet till förlängning i omgångar i upp till 15 år. Vill ett gruvbolag sedan gå vidare och börja utvinna mineraler behövs en bearbetningskoncession.

– Då ska man ta hänsyn till vilken annan användning av marken som eventuellt kan vara mer värd än gruvdriften, förklarar Mats Aunes.

I det här fallet begär Bergsstaten in ett yttrande från länsstyrelsen, ett yttrande som väger tungt. Om Bergsstaten inte håller med länsstyrelsen måste frågan skickas vidare till regeringen.

För att få påbörja gruvdrift krävs också miljötillstånd från mark- och miljödomstolen.