Med hjärnan på skaft

Cecilia Bull är på besök på familjens gård Nygård i Rörum några dagar för att fira sin pappas 60-års dag. Hon är nyss hemkommen från en enmånads studieresa till Nya Zeeland.

– Jag och en kollega har startat en biobank där vi samlar in hjärnor som donerats till forskning, berättar Cecilia Bull. I Nya Zeeland finns en stor etablerad hjärnbank, så jag var där för att hämta in kunskap.

Det är uppenbart att Cecilia Bull är oerhört driven och att hon älskar sitt jobb.

– Jag är fruktansvärtnyfiken och vill hjälpa människor, säger Cecilia Bull. Sen är det ett fruktansvärt roligt jobb där man sköter sin tid själv.

Men enligt Cecilia är inte hjärnforskning alltid så glamoröst som det låter.

– För det mesta är det ett riktigt slavgöra. Du kan sitta vid mikroskopet i månader och räkna celler i en mushjärna, förklarar hon. Sen går mycket tid åt att inhämta information, läsa artiklar och pröva idéer. Det enda glamorösa är när man får åka på konferens någonstans i världen för att få inspiration, idéer och träffa kollegor, tillägger hon.

Cecilia Bull visste tidigt i livet att hon ville hålla på med naturvetenskap när hon blev stor.

– Pappa har alltid varit intresserad av jakt och natur och jag älskade att följa med honom ut i skogen när jag var barn, berättar hon. Jag samlade sniglar, födde upp grodyngel och fångade möss som jag märkte med nagellack för att se om de kom tillbaka.

När det var dags att välja till gymnasiet blev Naturbruksgymnasiet i Bollerup det självklara valet. Tre år senare gick resan till Göteborg där hon studerade biologi.

Vändpunkten kom när en nära anhörig drabbades av sjukdomen MS. Vid samma tid hamnade Cecilia Bull på en föreläsning om stamceller.

– Det var en helt fantastisk föreläsning och jag blev helt absorberad, berättar hon.

Föreläsaren var forskaren och professorn Peter Eriksson som blivit världsberömd för sin upptäckt att människan kan få nya nervceller i hjärnan.

– Jag gick fram till honom direkt efter föreläsningen och sa att jag ville sommarjobba hos honom och att jag gör vad som helst, kokar kaffe och sopar golv om det behövs,berättar Cecilia Bull. Han nappade och jag fick hjälpa en av hans doktorander i labbet. Det kändes så otroligt rätt och jag lärde mig massor.

Efter att hon avslutat den fyraåriga grundutbildningen i biologi vid universitetet i Göteborg, fortsatte hon som Peter Erikssons doktorand i neurobiologi. I maj i år disputerade hon.

I Cecilia Bulls avhandling (Brain regeneration – in vitro and in vivo studies of exercise related effects on brain plasticity) ingår en artikel som nu publicerats i PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences, USA), en av världens mest framstående vetenskapliga tidskrifter. Tillsammans med sina kollegor har hon visat att motion ökar stamcellstillväxten, och därmed nervcellsbildningen, i en hjärna som skadats av strålbehandling – även om motionen sker långt efter själva stråltillfället.

– Motionen leder också till att beteendestörningar och inlärningssvårigheter, som kan uppkomma efter strålning, mildras, förklarar hon. Vi gjorde studien på möss men man tror att resultaten kan ha betydelse även för människor som utsatts för strålningsbehandling.

Inom kort flyttarCecilia Bull till Richmond i USA där hon fått anställning som forskare vid Virginia Commonwealth University.

– Jag fick ett erbjudande om att komma och forska om hur stamcellerna påverkas av hiv, förklarar hon. Det ska bli fantastiskt roligt och spännande.

Cecilia Bull har skrivt kontrakt på två år, sen får hon se vad som händer.

– Målet är att komma tillbaka till Sahlgrenska universitetssjukhuset och driva hjärnbanken, berättar hon. Det är den jag verkligen brinner för.