Ny unik hällristning upptäckt
Det var vid en arkeologisk förundersökning inför en planerad exploatering av ett område nära Brantevik som fyndet gjordes. Inte långt från de kända hällristningarna.
– Det här är riktigt stort, säger arkeolog Ann-Louise Svensson.
Det var företaget Wallin kulturlandskap och arkeologi som höll i undersökningen.
– Det här var första gången i livet som jag hittat en tidigare okänd hällristning, säger arkeolog Lasse Wallin.
– Områden med kända hällristningar brukar ha ett skydd och därför är det sällan man gräver där. Ett syfte med min undersökning var just att försöka bestämma hur stort område som behöver skyddas.
Att ha funnit en dryga 2 000 år gammal bildskatt känns naturligtvis speciellt.
– Jag är självklart glad. Det är ju ett fantastiskt fynd. Även på länsstyrelsen är man glad över fyndet.
– De nyfunna ristningarna är delvis unika, säger Markus Johansson, antikvarie på länsstyrelsen som gett tillstånd till undersökningen.
Arkeolog Ann-Louise Svensson som besökt platsen är lyrisk.
– Vi har en känd ristning intill som varit ifrågasatt. Dels för att bilderna är ytligt huggna och att berget är dåligt. Dels för att bilderna fyllts i när de hittades på 80-talet. När man nu hittar fler bilder växer områdets betydelse.
Bilderna som hittats är bland annat en dansande man, tio skepp, fyra skålgropar, tre fotsulor och en hand.
– Bilderna är väldigt välgjorda och detaljrika, säger Ann-Louise.
Förutom ristningarna intill fyndet finns även ristningar inne i Brantevik.
– Det kan vara ett helt komplex i området. Intill har vi en boplats och gravar som också är från bronsåldern.
På Stenshuvud har man också gjort fynd av hällristningar. Längst upp på huvudet finns en fot inhuggen.
– Liknande fynd har gjorts på andra håll i fornborgar, berättar museichef Lena Alebo. Tolkningen av fotavtrycken är osäker.
– Kanske var de en symbol för en närvaro av någonting gudomligt.
När undersökningen i Brantevik var färdig fylldes schakten igen.
– På länsstyrelsen diskuterar vi nu att eventuellt öppna schakten igen i höst för att dokumentera hällen, berättar Markus Johansson.
Vad som sedan ska hända med ristningarna är oklart.
– Förmodligen bevaras ristningarna bäst om de är överhöljda med jord. Hur vi ska göra med dessa får vi ta ställning till när dokumentationen är gjord.
På Österlens museum pågår just en utredning om hur hällristningarna kan utnyttjas och hur man ska serva forskare att arbeta med Österlens ristningar.
Tankar finns också på ett hällristningscentrum. En plats med en liten utställning där kartor till kulturminnena delas ut.
– Till detta centum skulle viss forskning kopplas. Man skulle alltså vända sig både till allmänheten och specialisterna, säger Ann-Louise Svensson.
På Bornholm pågår just arbetet med ett dylikt besöksmål.
– Ristningarna finns på gångavstånd från Allinge. Man kan ju tänka sig att man besöker både Bornholms och Österlens hällar på en slags tematur, funderar Alebo.
För Österlens bronsåldriga bildskatt är någonting stort.
– Tanum går ju inte att slå, men fynden här är mycket viktiga. I Skåne är Simrishamns ristningar helt unika. Vi positionerar oss inom hällristningsforskningen, säger Lena Alebo.
