Nytt ljus över urgamla hällristningar

Under veckan pågår arkeologiskt arbete vid Kiviks kungagrav. Hällristningarna ska laserscannas för att få en uppdaterad och korrekt avbildning.

Från 1750 till 1973 har hällarna avmålats kontinuerligt. Metoden har varit att måla för hand eller kalkera med hjälp av smörpapper.

Joakim Goldhahn, forskarassistent på Institutionen för arkeologi vid Göteborgs universitet, anser att det givit subjektiva och opålitliga bilder där varje forskares uppfattning har fått styra. 1973 försökte man utveckla metoden genom att färga hällarnas yta svart, måla vitt efteråt och sedan studera kontrasten. Metoden lämnade dock spår på graven genom att den svarta färgen på vissa ställen finns kvar.

JoakimGoldhahn har därför fått bidrag av Vetenskapsrådet för att med modern teknik kunna göra en ny och förbättrad dokumentation. Det finns flera orsaker till att korrekta dokumentationer är viktiga:

För det första är exaktheten i avbildningarna nödvändiga eftersom många forskare skriver om Kiviks kungagrav utan att ha besökt platsen. Små detaljer, som ifall en målad gestalt bär svärd eller ej, kan vara avgörande för den helhetsbild arkeologer forskar fram om olika tidsåldrar.

Dessutom genomgår hällarna ständigt en förändring. Joakim Goldhahn berättar:

– Inte ens det som är hugget i sten kommer för alltid finnas kvar.

– Miljöförstöring med sura nedfall påverkar hällarna. Man har till exempel kunnat mäta att det varje år försvinner 0,2– 0,3 mm av de kända hällristningarna vid Askeberg i Bohuslän. När ristningarna är en centimeter djupa kan de därför vara borta om 10 år. Därför måste vi se till att dokumentera dem så att framtida generationer också får se våra forntida arv. Scanningen utförs genom att små punkter sätts på stenarna. Laserscannern mäter sedan utrymmet mellan punkterna och ett raster skapas där hällarnas yta syns. Laserscanningen skapar sedan en tredimensionell bild av hällarna där texturen kommer fram. Bilderna får en 0,02 mm noggrannhet. En något bättre exakthet än smörpappersmetoden.

Joakim Goldhahn arbetar för tillfället på en bok om Kiviks kungagrav och har länge forskat om platsen. Hans ögon lyser när han förklarar att graven är unik i sitt slag:

– Den är känd i hela Europa. Det var nyligen två internationella böcker om bronsåldern som båda beskriver den här graven som den viktigaste i norra Europa. Kiviksgraven är i centrum av bronsåldersforskningen.

Lina Hansson