Prisad Simrishamnsprofil

Man ser honom av och till spatsera i ganska makligt tempo Storgatan fram. Han är en av få män i staden som så gott som alltid bär huvudbonad; i hans fall är det en elegant Panamahatt.

Det må vara osagt om han vid sådana tillfällen är ute på bestämda ärenden eller om han bara tagit paus från sitt arbete och strosar likt en betraktare.

Arbetar gör han annars dagligdags i sin ateljé en trappa upp i gatuhuset vid Yngve Östbergs väg där familjen bor. Här trängs skissblock med teckningar med målningar med modeller med stora dukar med kopparplåtar med delar till en installation.

Tveklöst är ateljén en arbetsplats.

– Porträttet på min vän Stefan Nicolaidus har kommit halvvägs. Annat kom emellan. Just nu har jag blivit klar med illustrationer till en sagobok och de ska postas i dag.

– Två böcker till är på gång. Bland annat en med Lena som ska skriva om en pojke som vaktar kreatur vid Stenshuvud.

Sedan väntar några politiska kommentarer som ska tecknas på beställning. Leif Nelson började sin konstnärsbana redan som tonåring, som illustratör på Arbetes ledarsidor. Det uppdraget ledde till en tid som redaktör för bildningstidskriften Studiekamraten.

– Vi hade ju inte råd att köpa bilder så det blev att jag tecknade.

Och någonstans där började den gode Leif Nelson banan som porträttkonstnär. Och det är dem han är mest känd för.

Det var indirekt porträttet som tog honom till Österlen. Det var nämligen så han fick ihop de första kronorna som gick till att investera i ett torp vid Sankt Olof. Och till en bil:

– En sån där Fula Ellen. Det var Gary Engman, Staffan Heimersson och jag som köpte de första sådana i Sverige.

Fula Ellen är ett annat namn på den lådformade Renault 4-an. Den gjorde det möjligt att vistas i huset.

Nog har han många järn i elden. Under många år arbetade han med kopparetsningar och gjorde författarporträtt som i dag finns på många bibliotek och museer runt om i landet. Ett av dem är det stora porträttet på Jaques Werup som numera hänger på nationalmuseets Gripsholm. – Dessvärre måste jag sluta med koppargrafik eftersom lösningsmedlen påverkade mig negativt.

Nu skingras även kopparplåtarna. En hänger sedan länge i Knesset i Israel, den på Isaac Rabin, premiärministern som mördades.

– Vi kom faktiskt att bli vänner och talades många gånger vid i telefon, säger Leif Nelson som själv besökt Knesset.

Flera kopparplåtar med författarprofiler ingår i hans senaste offentliga utsmyckning. Den köptes av Malmö kulturnämnd för att pryda Hjalmar Gullbergsrummet på Malmö stadsbibliotek.

– Ett resultat av min förra utställning, som jag kallade Den poetiska cykeln, vilket ju har en dubbel betydelse; cyklar och cykler.

Utställningen på Malmö museer är nu avslutad och den medförde också att Leif Nelson fick ett konstnärsbidrag på 100 000 kronor av Malmö kulturnämnd och konstmuseum.

– De pengarna får jag använda till att trygga tillvaron ett tag framöver. Några andra utsvävningar har jag inte planerat.

– Men jag har köpt en butterkaka!