Rena cirkusen utanför stan
Det är måndag kväll på en lerig åker i kanten av Simrishamn. Kön ringlar sig lång på väg in till dagens föreställning av Cirkus Maximum, kallad Viva Maximum.
1100 personer får plats i det väldiga tältet och det är nästan fullt. Hittills har årets cirkusgäng, ett hundratal personer, gjort 160 föreställningar över hela landet.
Logistiken är extrem. 40 tunga lastbilar, husvagnar, vanliga bilar, tält och mängder av djur ska komma på plats, tält ska resas på fem timmar och rivas på två. Och så vidare till nästa plats.
– Det är ganska få ställen vi gör mer än en föreställning. Så det kräver att allt fungerar in i minsta detalj, säger Helena Schicht, turnéledare för cirkusen.
I år har det varit lite extra besvärligt med det ihärdiga regnandet. På flera ställen har man varit tvingad att dra lastbilar som fastnat i gyttjan.
Alla artister på Cirkus Maximum byts varje år. Alla som går och ser cirkusen ska veta att föreställningen är ny.
– Vi jobbar sex månader på turné, resten av året planerar vi och väljer ut nya artister, säger hon.
Själv har hon jobbat med cirkusen i 15 år och kan inte riktigt säga vad det är som gör att hon fortsätter år efter år.
– Nja, det är väl att det förändras varje år, det är aldrig samma föreställning. Men sedan måste man ju gilla att vara ute på vägarna och det gör jag, säger hon.
Bredvid sitter dressören Anton Frank som gör sitt åttonde år på cirkusen. Det är han som är ansvarig för alla djur, kameler, zebror, hundar, bufflar, getter och ett antal andra exotiska djur.
Cirkus Maximum omsätter runt 30 miljoner per år och för att få hela apparaten att gå runt krävs att tältet säljer 500-600 biljetter per föreställning.
– Jag har dessutom ett annat jobb vid sidan om. Nu har jag hållit på med det här i 29 år och det blir inte 29 år till, säger själva cirkusdirektören Bengt Källquist innan han blåser i visselpipan som betyder att publiken kan släppas in.
Och i morgon går karavanen, som blir 900 meter lång om man skulle åka tillsammans i en lång rad, vidare till nästa plats.
