Polisen hämtade djuren

Strax före lunchtid ringer Kent Olsson till redaktionen. Polisen har rullat in på gårdsplanen och han vill att YA kommer. Fotografen är först på plats och följer hela händelseförloppet. Liksom Peter Gerdehag som bortsett från några turer hem till Stockholm bott på gården i sin husbil de senaste veckorna.

-Inför kamerorna blir det inga tjuvnyp på djuren. Att media är här betyder att djuren behandlas anständigt, säger Kent Olsson.

Media blir en trygghet?

-Ja visst. Det är tryggt att ni är här. Jag hade varit betydligt mer stressad om ni inte varit här.

Själv står han på grusvägen och följer arbetet.

-Det kan lätt bli lite hetsigt i såna här situationer. Jag vet. Jag har varit med förr. Folket som lastar känner ju inte djuren. Men de verkar ta det lugnt. Både djur och människor, konstaterar han.

Per-Ola Olsson som äger djuren ser vi inte till. Han är i stallet och hjälper till.

-Jag är inte så jävla nöjd idag. Men djuren ska i alla fall inte fara illa vid lastningen, säger Per-Ola innan han försvinner in i stallet igen.

Polisman Ingmar Andersson vandrar av och an längs lastbilen.

-Vårt uppdrag idag är bara att se till så allt går lugnt till, säger han och medger att han har trevligare arbetsuppgifter.

-Det här är baksidan av vårt jobb. Men här verkar stämningen ganska lugn.

Kent Olsson menar att djuren egentligen funnits kvar det senaste året bara för kampens skull.

-Djurhållningen på gården har ju knappast syftat framåt. Det går inte om man hela tiden är i försvarsställning.

-Jag har velat ställa det här på sin spets. Och jag tycker att jag lyckats med det. Hela etablissemanget har fått upp ögonen för hur djurskyddet fungerar.

Medan länsstyrelsens företrädare menar att beslutet att omhänderta gårdens djur är sällsynt väl underbyggt är djurägarnas uppfattning den motsatta. Kent Olsson ser sig själv som en slags galjonsfigur i kampen för ett mer rättssäkert djurskydd.

-Man måste ha näst intill rent hus för att kunna ha djur idag. Hos nästan alla kan man hitta någonting att slå ner på. Medveten om det är det svårt för vem som helst att kritisera hur det fungerar. Jag har kunnat göra det och tänker fortsätta med det.

Länsstyrelsens beslut är överklagat och ännu inte avgjort. Den rättsliga processen lär alltså fortsätta. Kent Olsson har också laddat inför kommande förhandlingar genom att hämta synpunkter och intyg från både veterinärer och tidigare djurskyddsinspektörer.

Men innan kampen fortsätter hoppas han på tid för eftertanke.

-Jag hoppas jag och de som står mig nära kan ägna oss åt varandra. Hjälpa varandra att bearbeta det här.

-Det kommer en dag efter denna. Jag ska sätta mig ner och värdera om min tio-åriga kamp varit värd sitt pris.

Vad han ska göra vet han inte. Per-Ola har jobb på gång men för egen del har han inte hunnit fundera så mycket på framtiden.

-Det enda jag vet är att det inte går att ha djur på den här gården mer. Länsstyrelsen bor ju här. Man kan tvingas sadla om av olika skäl här i livet. Det är bara trist att det skulle bli så här.

En lastbil är full och rullar iväg.

Peter Gerdehag får en paus i filmandet

-Det här handlar inte bara om Kent och Per-Ola, men de är ett pedagogiskt exempel på att förändring behövs. En haverikommission måste tillsättas, säger Peter Gerdehag som nu har bråttom att få filmen färdig medan debatten är aktuell.

Djuren förvaras nu i ett stall som polisen hyr på djurägarens bekostnad. Enligt länsstyrelsens beslut ska alla djuren veterinärundersökas för att sedan säljas.