Sandbys sanddyner skyddas

Simrishamn Artikeln publicerades

Sandby backar! Så heter Simrishamns senaste naturreservat. För den oinvigde liknar det mest lite risig och sandig tallskog. Men här döljs de sista resterna av en tidigare vanlig naturtyp: öppna och vandrande sanddyner.

– Det var också i sista minuten som området blir naturreservat, säger Christer Persson vid länsstyrelsen som arbetat fram beslutet för reservatet.

Tall, björk, ljung och mossa har gjort sitt bästa för att kväva de öppna sandiga områdena. Stora delar av reservatet är igenväxt som trakten kring Mälarhusen och Sandhammaren.

Det finns ett stort behov av skötsel. Inget har gjorts sedan 1980-talet. Det var också då som Trelleborgsvägens vägsamfällighet skrev till länsstyrelsen och föreslog att området skulle skyddas som naturreservat.

– Vi kommer att ta bort träd och buskage, förklarar Magnus Jönsson från länsstyrelsen som ansvarar för skötseln av det nya reservatet och även flera andra i östra Skåne.

Det kan också bli aktuellt att bränna bort ljung som brett ut sig. Då får man också bort alla små trädplantor på köpet som en extra bonus.

Stort problem

– Igenväxning är ett stort problem, inte bara här, menar han. Även i andra naturområden. Görs inget aktivt blir det till slut skog överallt. Allt växer igen.

Inne i de centrala delarna av reservatet är det fortfarande öppet med bara sanddyner och solvarma svackor. Här rör sig sanden fortfarande och täcker över vegetationen när det blåser.

Nere bland dynerna blir det varmt när solen står på och här utvecklas ett mikroklimat som flera speciella insekter trivs i.

– Här har gjorts flera fynd av fjärilar och andra insekter som är mycket ovanliga. De finns bara här i sydöstra Skåne, berättar Christer Persson. De förs hit av ostliga vindarna över havet. Och gillar det varma klimatet bland dynerna.

Syftet med reservatet är att bevara den sista resten av ett öppet kustlandskap där sanden rörde på sig och formade om dyner och naturen.

Flygbild

Christer Persson visar hur området såg ut 1939 och jämför med en nytagen flygbild. Då var nästan hela området öppet. Skillnaden är påtaglig.

– Längre tillbaka var sandflykt ett problem. På 1800-talet började man plantera tall för att binda sanden, säger Christer Persson.

Bara ströva

Folk är välkomna att besök reservatet, eller bara ströva igenom. Vissa naturreservat kan vara känsliga för besök och vara belagda med beträdnadsförbud. I Sandbacka är det tvärtom. Tramp från besökare rör om och hindrar på så vis igenväxningen som är det största hotet.

Det nya reservatet ligger strax norr om Mälarhusens strandbad och känner man inte till platsen är det lätt att missa den.

– Vi kommer att märka ut gränserna för Sandby backar och sätta upp informationstavlor, säger Magnus Jönsson.

Möjligen kommer länsstyrelsen att utvidga reservatet i framtiden. Området strax söder om Sandby backar är också intressant.