Blåsta på julfirandet med släkten

– Skånetrafiken har erbjudit ett alternativ. Men då måste vi åka hemifrån klockan tre. På eftermiddagen, alltså.

– Resan tar två timmar, när de andra träffas och dricker glögg och äter pepparkakor så sitter vi i bilen. Och Kalle Anka missar vi, säger en bedrövad Diana Christoffersson.

Inte nog med det. Om hon väljer att det senare alternativet, och kommer fram klockan 17, så måste hemresan ske redan 17.45.

– Sedan har Skånetrafiken ingen ledig bil förrän efter midnatt någon gång. Det blir för sent när man har ett litet barn med sig, och övernatta borta är svårt, med tanke på mitt handikapp.

Diana Christensson är rörelsehindrad på grund av en ryggskada. Hon har varken bil eller körkort, utan förlitar sig på färdtjänst när hon och dottern Esmeralda, 4 år, ska resa någonstans.

– Jag har haft färdtjänst i 14 år. Så länge kommunen organiserade resorna funkade det. Sedan skulle allt samordnas under Skånetrafiken, då blev det mycket sämre service. Kontakterna känns opersonliga, det blir ofta förvirring och långa väntetider och vid något tillfälle har bilen inte dykt upp över huvud taget.

– Förr brukade jag bara ringa till det lokala taxibolaget, det var liksom ”hej, Diana”, och så löste sig det mesta rätt smidigt. I dag hamnar jag i Estland. Det är dit man flyttat bokningscentralen. Personalen gör väl så gott de kan, men tyvärr funkar det inte i praktiken.

Det är nästan omöjligt att leva ett aktivt liv som ensamstående mamma med rörelsehinder, menar Diana Christensson.

Julen 2010 var hon och dottern insnöade, som många andra, och firade jul på tu man hand. Inför årets firande hoppades hon på bättre väder och försökte beställa resan till och från Svalöv i god tid.

– Jag ville så gärna att vi skulle få träffa våra släktingar och ha det riktigt mysigt på julafton, för Esmeraldas skull och för min egen. Därför ringde jag Skånetrafiken redan i november. Då var det för tidigt att boka, sade de.

– Beskedet var att jag skulle återkomma. Exakt när man kunde lägga in sin beställning visste de inte.

Diana Christensson återkom gång på gång, och fick samma besked – ända till den 15 december, då alla bilar plötsligt var upptagna.

– Jag tänkte ”nej, det kan inte vara sant, det här händer inte.”

Efter många om och men, och ett antal telefonsamtal och intalade meddelanden, ringde en av de ansvariga i Hässleholm tillbaka till Diana Christensson.

– Jag trodde att personen skulle vara upprörd, eller åtminstone beklaga sig, men det var en fullkomlig icke-reaktion. ”Så här är det på julafton, alltid någon som drabbas”, så lät det. Jag blev faktiskt chockad. Fullkomligt knäckt.

Enligt Diana Christensson har Skånetrafiken förklarat att det finns begränsat antal bilar inom färdtjänsten, och att alla vill åka ungefär samtidigt.

– Det förstår jag. Men jag förstår inte varför de bad mig återkomma, vecka efter vecka, och till slut sade att jag varit för sent ute.

Ingen av Diana Christenssons anhöriga kan hämta eller lämna i Skillinge på julafton. Som det ser ut nu får hon och Esmeralda stanna hemma och fira med katten Elsa.

YA har förgäves sökt ansvarig chef vid Skånetrafiken för en kommentar.