"Jag har lärt mig vad som är viktigt"

-Vad kan jag göra för att göra världen bättre? Acceptera det jag gjort - och gå vidare.

Tiden stod stilla i en och en halv timme när Annika Östberg berättade om sitt liv. Intresset för föreläsningen var dessutom så stort att Skillinge missionshus lagt in ett extra pass.

Dömd för mord

De flesta minns nog Annika Östberg, svenskan dömdes till fängelse i USA för att ha deltagit vid två mord som hennes pojkvän utfört. Efter 30 år bakom murarna gick hon i våras ut genom fängelseportarna och har sedan gett ut en bok om sitt liv.

Svek

Utan omsvep berättar Annika Östberg om händelserna som förde henne in på en väg som snart sluttade brant utför. Om uppbrottet från Sverige och flytten till USA med mamman och hennes nye man. Om hur hon som 13-åring rymde hemifrån, hamnade i heroinmissbruk och prostitution. Hon talar om sonen som hon födde när hon var 16 och som omkom i en trafikolycka. Det handlar mycket om svek - andras och hennes egna.

-Jag skulle alltid vara där för honom, mitt älskade barn. Men så blev det inte. Den där jävla drogen, ursäkta uttrycket, är starkare än en mors kärlek.

"Moralisk kompass"

Hur formas man när man varit medskyldig till två människors död? När man väntat på att dömas till döden? Ens egna problem framstår lika flyktiga som snöflingorna utanför missionshusets fönster när man hör Annika Östberg berätta.

Och när man lyssnat till hennes nattsvarta historia framstår vägen tillbaka nästan som ett mirakel. Själv ser hon en del av förklaringen i uppväxtåren i Sverige, som hon till stor del tillbringade med farmor, farfar och mormor.

-Jag fick en grund att stå på, en styrka. Jag fick kärlek och en moralisk kompass, även om den i många år pekade mot norr medan jag gick åt söder.

Mänskliga möten

Mycket handlar om det mänskliga mötet. Det har funnits medfångar som gett henne hopp, eller som fått hennes att växa genom att visa henne tillit. Där finns prästerna från svenska kyrkan som besökte henne under många år och som tillslut fick henne att hitta Gud - och förlåtelsen.

-Något lyfte inom mig och känslan av att vara evigt fördömd försvann. Samtidigt är förlåtelse inte att stänga dörren och pånyttfödas. För mig är förlåtelse ansvar, poängterar hon.

Idag är det i skogen hon hittar ro, tillsammans med sin hundvalp.

-Jag har många gåvor i mitt liv idag. Och jag har lärt mig vad som egentligen är viktigt.