Torekull har öppnat sitt hem

Brantevik Artikeln publicerades

Författaren Bertil Torekull har öppnat sitt hem i Brantevik för flyktingen Michael från Eritrea, en konkret insats i rådande flyktingkris.

Michael är 26 år och utbildad skräddare från en by i Eritrea. Nu sitter han djupt koncentrerad med en 30 år gammal Husqvarna-symaskin och lagar ett par byxor, i ett kök med havsutsikt i Brantevik.

Han har bott i Sverige i 15 månader och har precis fått uppehållstillstånd.

På knackig svenska och engelska – hans modermål är tigrinja – berättar Michael sin historia. Om ett politiskt engagemang i Eritrea, om hur militären slog klorna i honom och hur han – med släktens hjälp och pengar – kunde fly till Sudan och så småningom till Libyen.

Att han inte vill ha sin bild eller rätta namn i tidningen, förklarar Michael, beror på en högst påtaglig rädsla för den eritreanska regimen.

– Det är farligt för mig.

Den långa flykten innebar bland annat en tre dagar lång mardrömsfärd över Medelhavet i en liten båt med 250 andra flyktingar.

Sedan han kom till Sverige har han tillbringat största delen av tiden på flyktingförläggningen i Östra Hoby.

Michael ler mycket, men sorgen blir svår att dölja när han berättar att han fick fly alldeles innan hans hustru nedkom med deras första barn. Han har ännu inte träffat sin snart treåriga dotter.

Bertil Torekull lyssnar uppmärksamt vid köksbordet.

– Michael är förstås ivrig att få börja sitt nya liv i Sverige och få hit sin familj. Om jag kan hjälpa till i den processen så gör jag gärna det.

– Jag är en hyfsat öppen och hederlig person. Jag säger inte att det kommer att gå bra för Michael bara för att han bor hos mig, men han har i alla fall under ett halvår en garanti att han får bo här. Han har uttryckt tydligt att han känner sig trygg i mitt hus.

Bertil Torekull fick kontakt med Michael genom en bekant som hjälper till på förläggningen i Östra Hoby. Torekull är dock mån om att tona ner sin egen uppoffring, när han delar sitt hem med en människa på flykt.

– Jag försöker leva mig in i hans situation. Han har ett barn i Eritrea som uppenbarligen föddes efter att han flydde, en ung hustru, en sjuk far, och utöver detta bördan av att betala tillbaka de pengar som familjen svarade för när de ville att han skulle ge sig iväg till ett nytt liv i ett främmande land.

– Alltså, bara tanken på vad som kan finnas i hans drömmar om natten – det räcker för mig för att tycka att min uppoffring i det här sammanhanget bara är peanuts. Jag är en välbeställd pensionär med ett spännande liv, både för närvarande och bakom sig, och det är väl klart att jag kan hjälpa till. Min insats är inte något som jag tycker ska glorifieras och inget som jag själv märkvärdigfierar. Jag bara hoppas att det kommer att gå bra.

Nästan 60 år skiljer de två männen, som nu försöker lära känna varandra i huset i Brantevik. Språkförbistringen dem emellan hanterar de med gott humör, samtidigt som Bertil Torekull sätter gula post-it-lappar med svenska ord på alltifrån symaskin till kylskåp.

– Michael börjar i sfi-undervisning nu i veckan. Det är inte klokt att det har behövt dröja så här länge, men, jag tror det här kommer att gå jättebra, säger Bertil Torekull.