Upprörda känslor på gruvmöte: ”Bondfångeri”

– Vi får inte flytta ett stengäre ens och här kommer de och ska göra stora hål. Det är inte klokt! utbrister Carina Möller.

Bitvis upprörd och bitvis tryckt – så kan stämningen kring bordet på Norrmans conditori beskrivas, när representanter för Englandsbaserade Scandivanadium på onsdagseftermiddagen träffade markägarna i det som i företagets ansökningshandlingar kallas för Virrestad nr 1.

Det är ett av de åtta områden där Bergsstaten hittills har gett Scandivanadium undersökningstillstånd - tre av tillstånden gavs så sent som i tisdags.

Bolagets planer på att bryta vanadin på Österlen har lett till omfattande protester från både kommuner och enskilda. Bolagets representanter har därför gett sig ut på en mindre Skåneturné, för att träffa markägare.

Alex Walker började mötet i Gärsnäs med att be om ursäkt.

– Vår kommunikation har inte varit god och det finns ingen ursäkt för det, sade han och beklagade att den enda information som markägarna hittills fått var beskedet om Bergsstaten.

– Men nu är en webbsida på svenska på gång och det här mötet är ett första försök att öppna för dialog.

Skepsisen var dock märkbar och frågorna många: Har ni tagit del av överklagandena? Vilka kvantiteter vanadin handlar det om?

Alex Walker förklarade att vanadinet finns i ett cirka tio meter tjockt lager ovanpå Österlens alunskiffer. Det lagret beräknas i sin tur innehålla 0,7 procent vanadin.

– Avtrycket i marken skulle bli ganska litet och vår intention är att lägga tillbaka allt igen, även det översta toppskiktet, försäkrade han.

Men då blev det protester.

– För mig är tio meter inget litet avtryck. Det här är snudd på bondfångeri, ansåg Sten Persson och fick medhåll av övriga markägare.

– Hur ska vi kunna bruka vår åkermark? undrade Jan Anders Möller.

Alex Walker fick viss översättningshjälp av geologen Emma Rehnström, som företaget anlitat för mötena med markägarna,

– De tror att du ljuger och försöker få dem att köpa grisen i säcken, förklarade hon.

Han försökte då försäkra att så inte var fallet.

– Rättsligt och moraliskt kan vi inte agera i ett område om vi inte kan visa att allt kan återställas. Vi är inte ute efter att köra över någon. Det här handlar om samverkan, annars blir det inte något.

Carina Möller lät sig dock inte övertygas och talade om vikten av att tänka på kommande generationer. En tråd som Alex Walker var snabb att plocka upp.

– När man sätter vanadin i ett batteri är det hundra procent återvinningsbart. Att utvinna vanadin är vår plikt gentemot kommande generationer, argumenterade han, och sköt in att han själv är lantbrukarson från Australien.

Scandivanadium håller för tillfället på och söker investerare för att kunna finansiera undersökningarna och Alex Walker betonade att processen är till eventuell gruvdrift är väldigt lång.

Mötet slutade med att det framfördes önskemål till bolaget om att anordna en offentlig paneldebatt med oberoende experter.

Anita Ullman från nätverket VetoNu, som agerar mot gruvplanerna, lämnade också över ett personligt brev från Moder Christa på Mariavalls kloster till Alex Walker.

Nunnorna hade dessutom skickat med en smaklig protest - i form av en prinsesstårta med texten VenoNu.se i syrlig gelé.