92 personer protesterar mot avverkningen i Blentarp
– Vi förstår att en rensning är oundviklig, men den kunde ha varit mindre aggressiv, skriver de protesterande.
För Lise-Lotte Sjöholm betyder skogen i Blentarp mycket, hon springer eller går med hunden där tre gånger om dagen.
– Det ser inte roligt ut nu i skogen, och det är jättemycket jobbigare att ta sig fram. Det är stora fåror där maskinerna kört, säger hon.
Visserligen finns det fortfarande orörd skog i Blentarp, skog som ägs av andra än kommunen.
– Men vi vänder oss mot att kommunen har gjort så stor avverkning, säger Lise-Lotte Sjöholm.
Hon konstaterar att större delen av avverkningen nu är gjord, och att det egentligen är för sent att protestera.
– Men vi ville visa vårt missnöje. Och så kan man ju önska sig att de återställer efter sig, säger hon.
Kommunens tekniske chef, Jesper Andersson, håller med om att skogen kring Blentarp blivit mindre attraktiv.
– Det ser alltid väldigt brutalt ut efter en avverkning, men det kommer delvis att sätta sig, säger han.
Timret ska köras bort och ris kommer att plockas ut och flisas.
– Om det är väldigt djupa körspår i anslutning till motionsspåret får vi justera det också, säger han.
Avverkningen var dock nödvändig, menar Jesper Andersson.
– Kommunen äger ju skog i vissa syften. Den här marken har köpts för att kommunen ska ha en reserv för framtida exploatering, och under tiden driftar vi marken. Om det är jordbruksmark arrenderar vi ut den, och på skogsmark driver vi skogsbruk.
Kommunen har dock beslutat att tätortsnära skog inte ska förvandlas till kalhyggen.
– I stället för att plocka ut maximalt från skogen i Blentarp driver vi vad som kallas hyggesfritt skogsbruk. Ändå kommer vi alltid att plocka ut de träd som är mogna att fällas, säger Jesper Andersson.
Även Naturskyddsföreningen i Färs har varit kritisk mot avverkningen i Blentarp, som man menar varit alltför drastisk. Föreningen ansåg att de tallar och björkar som var äldre än 80 år borde få stå kvar, för den biologiska mångfaldens skull.
