Gamla flaskor blir nya glas

Det är varmt i det före detta stallet där Eva Bjurman har både utställnings- och arbetslokal. Den gasoldrivna brännugnen håller närmare 1200 grader.

-Jag måste hålla dörren från stallet öppen hela tiden, förklarar hon.

I värmeugnen ligger cocacolaflaskor sedan flera timmar för att långsamt nå en temperatur av 600-700 grader. I brännugnen smälter lite krossat glas, som Eva Bjurman snurrar upp på toppen av en lång stång, en så kallad punt. Den glödande, röda massan ska bli sockeln till ett nytt glas.

-Den får inte vara för kall, då fastnar den inte på flaskan, och inte för varm - då ramlar flaskan av.

Snabbt öppnar hon luckan till värmeugnen och får en flaska att fästa längst ut på punten. Så kvickt in med alltsammans i brännugnen, där glaset ska hettas upp till 1100 grader. Efter någon minut drar hon ut flaskan, doppar den i färgpigment och bränner igen.

Så drar hon åter ut punten, sätter sig blixtsnabbt ner och formar glaset med en av de skärsaxar som ligger beredda. Glaset är böjligt och följer villigt med när hon formar en ny öppning. Eva Bjurman har bara några sekunder på sig att driva glaset, sedan blir det för kallt och måste åter värmas i brännugnen.

När hon är nöjd hamnar det färdiga glaset i värmeugnen för att svalna i långsam takt.

-Glas är ett underbart material. När det är kallt är det hårt men ändå känsligt, och med värme blir det så formbart, säger Eva Bjurman.

Trots att hon bara haft hyttan klar i fyra veckor är hyllorna redan fyllda av glas och burkar i olika former. Ölflaskor av olika märken har förvandlats till ölglas, vinflaskor i olika nyanser har blivit vaser, gamla konserveringsburkar har blivit ljuslyktor.

Hela stallet präglas av återvinningstanken. Det är inrett med loppis- och auktionsfynd som Eva Bjurman gjort genom åren: samlingar av öl- och mjölkflaskor, kopparkittlar och möbler.

-Jag har alltid gillat att återvinna, och jag har köpt mycket glas själv, förklarar hon.

Eva Bjurman har tidigare bland annat arbetat som hemkunskapslärare på Storkskolan, ett jobb som drogs in när elevkullarna blir mindre. För en tid sedan läste hon en artikel om en man i Småland, som handdrev engångsglas. Hon kontaktade mannen och fick gå i lära hos honom.

-Jag kände direkt att det här var bara rätt för mig, berättar hon.

Efter mycket jobb med att hitta utrustning och få lokalerna godkända kunde hon till sist starta sin verksamhet - den enda i sitt slag i Skåne, och en av tre i hela Sverige.

-Jag har redan fått positiv respons, berättar Eva Bjurman, som är övertygad om att återvinning ligger i tiden.

Hon säljer bara sina produkter hemma på gården, och hoppas att både skåningar, danskar och tyskar hittar till henne och andra utflyktsmål i Sjöbo kommun.

-Vi behöver tala om hur mycket det finns i Sjöbo. Vi har ju väldigt duktiga konstnärer och hantverkare och en jättefin natur. Man skulle kunna tänka sig att göra trevliga rundor här, med konst, mat och andra upplevelser.