Lika nära till stråken som ratten

Lennart Nilsson är pensionär sedan många år men har inga bekymmer att få tiden att gå.

För närvarande renoverar han en motorcykel och i snickarverkstaden finns en påbörjad nyckelharpa.

Lennart Nilsson kallas för den förste byggaren av nyckelharpor i Skåne i modern tid. Men numer blir det betydligt fler timmar bland motorer än instrument.

– Jag har gått från sågspån till spillolja i nävarna.

Han medger att nyckelharpor inte vanligtvis förknippas med ett intresse för motorcyklar och bilar.

Men i Lennart Nilssons uthus lever de sida vid sida.

Den musikaliska sidan av fritidsintressena startade med en fiolkurs. Någon större virtuos på instrumentet hann han dock aldrig bli förrän kursen gästades av en speleman med en nyckelharpa.

– Jag blev helt fascinerad och satt och ritade av nyckelharpan. Det var också enda gången han såg en sådan förrän han själv byggt en hemma i Vanstad.

– Jag fick en pappmall av en person i Göteborg. Sen började jag bygga utan att jag visste vad jag gjorde.

Som tur var hade personen även skrivit sitt telefonnummer bakpå mallen.

– Det blev väl ett hundratal samtal innan nyckelharpan var klar. Jag brukar kalla den för telefonharpan.

Det här var 1973. Därefter fortsatte Lennart Nilsson med tillverkningen. Han lärde sig också att spela instrumentet.

På frågan vad som är svårast, att bygga eller spela nyckelharpa, kommer svaret snabbt.

– Det är lättare att bygga en.

På begäran visar Lennart Nilsson att han emellertid även lärt sig traktera instrumentet. Och han är trots allt ganska nöjd med vad han hör.

– Den låter bättre än en fiol. Den är inte så pivig och gnällig.

Det svåraste i byggandet är också att få en bra tonkvalitet. För att få någon att spela tillsammans med på de här breddgraderna tvingades Lennart Nilsson starta en kurs i konsten att bygga sitt eget instrument.

Under mer än 20 år besökte han årligen en stor nyckelharpsstämma i Uppland.

Han mötte tidigt Eric Sahlström, ett aktat namn när det gäller nyckelharpor, som berömde hans första bygge.

– Jag blev stolt som en tocke och bad honom skriva på instrumentet att han provspelat det.

Något han också gjorde.

Men med åren har intresset för att tillverka nyckelharpor avtagit.

– Motorerna har tagit över. Nu är det roligare att sitta med fingrarna i olja. Det är väl så att man har olika perioder i livet. Det var cirka ett decennium efter Lennart Nilsson börjat bygga nyckelharpor som han införskaffade en motorcykel av märket DKW. Påverkad av en kompis som var frälst på de tyska maskinerna.

Därefter har det tillkommit fler samt två bilar av samma märke.

– DKW:n från 1956 har jag renoverat från grunden.

Naturligtvis har Lennart Nilsson gjort det själv. Allt från svetsning till att lackera och sy innertaket.

– Det var första gången jag satt bakom en symaskin. Men sen har jag även gjort klädseln till sätena.

Den andra bilen är från 1939 men var i betydligt bättre skick.

Lennart Nilsson kör ganska mycket med båda. Men framför allt är det modellen från 1956 som får följa med ut på veteranrally.

– Bilen från 39 är lite tjatig att köra. Den är inte så bekväm och går inte så fort.

Men han gillar ljudet från motorn. Han öppnar först bensinkranen på insidan och vrider därefter om nyckeln.

Ett stilla puttrande drar fram över den lilla gårdsplanen. Samtidigt sprider sig ett nöjt leende över Lennart Nilssons ansikte.

– Hör hur det smäller fint i avgasröret, säger han.

Under åren har ryktet om Lennart Nilssons goda hand med DKW:er spritt sig så det händer att personer från hela landet hör av sig till honom för att be om hjälp med sina bilar.

Men någon mer egen bil blir det inte.

– Nu får det räcka.