Varje tävlingsklass inleds med en presentationsdans av de tävlande paren.
Sedan delar domarna upp dansarna i grupper om sex par i varje.
– Man vet aldrig på förhand vilken musik de kommer att spela, berättar
dansaren Marina Juhasz från Sjöbo.
Hon tävlar i gruppen 35+ tillsammans med sin partner Einar Mårtensson. De
berättar att det kan vara ganska svårt att hitta rätt partner om man har
ambitionen att utvecklas och att vinna tävlingar.
– Ja, det är svårt. Man måste få kemin att stämma och liksom kunna bli ett
till musiken på golvet, säger Einar Mårtensson.
De båda går regelbundet ut och dansar på fritiden.
– Det blir som träning. Men vi dansar sällan tillsammans ute på lokal. Det har
bara hänt någon gång att vi träffats.
Ett glädjetjut avbryter Marina Juhasz när hon berättar. Det är Charlotta
Nilsson, även hon från Sjöbo, som skriker när hon och hennes danspartnerns
nummer ropas upp som ett av de par som gått vidare.
– Vi är gifta faktiskt, säger Jens Nilsson, Charlottas danspartner, och äkta
make.
Det mesta som sker på golvet är improvisation eftersom paren inte känner till
musiken på förhand.
– Fast vissa rörelser har man ändå inövade, avslöjar Jens Nilsson.
Efter 35+ klassen är det dags för juniorerna att presentera sig. Tempot är
avsevärt mycket högre och det buggas för fullt.
Sandra Holm, 15 år och från Växjö, snurrar runt på golvet tillsammans med
partnern Johan Elmhag.
– Jag har dansat i åtta år, säger hon.
Mer än halva livet?
– Ja, det blir det ju.
Bugg är en icke koreograferad, förd dans.
Följaren ska trampa med höger fot på taktslag 1 och 3 och med
vänster fot på taktslag 2 och 4.
Föraren däremot har inga bundna steg, men takten/pulsen i
kroppen ska vara riktad neråt golvet på taktslagen
Ett viktigt bedömningskriterium är att båda dansarna har ett kontinuerligt
sväng i kroppen, en puls.
82% är glada
9% är likgiltiga