Två storkar i det skånska storkprojektet försågs med gps-sändare förra året
inför vinterflytten. Den ena flög från Hemmestorp till Sydafrika, den andra
till Spanien. Projektledaren Emma Ådahl bestämde sig för att försöka leta
upp en av dem.
Stork nummer 1162 gav sig iväg i augusti tillsammans med ett 20-tal andra
storkar. Emma Ådahl berättar att storken som är försedd med den ena av
projektets sändare hade tvekat, suttit kvar på taket vid hägnet i
Hemmestorps mölla när de andra började samlas i grupp utanför Flyinge.
– Vi tänkte att det skulle bli helt misslyckat, att den kanske inte alls
skulle flytta. Men sen helt plötsligt, när larmet kom att hela gruppen lyfte
och gav sig av, så var den med där.
Med hjälp av sändaren kunde storken följas på sin färd genom Tyskland,
Frankrike och vidare till Spanien. Där har den sedan stannat, på
gps-kartorna kan man se hur den håller till en bit väster om Barcelona,
närmare bestämt på en soptipp utanför staden Lleida.
Emma Ådahl kontaktade spanska ornitologer och fick svar från Gerard Bota vid
Centre Technològic Forestal de Catalunya, som möter henne på platsen en
tidig februariförmiddag.
Ett stort gäng med storkar står stilla och vilar eller går omkring lite och
äter av den mat de hittar bland soporna. Bara några få är i luften. Emma
Ådahl riggar sin tubkikare och letar bland de hundratals storkarna.
– Det är som att söka efter en nål i en höstack.
Men efter ett par timmars idogt spanande har hon den i sikte.
– Åh, jag ser den! utropar hon ivrigt.
Den är väldigt smutsig på bröstet, konstaterar hon vidare. Storken
identifieras både genom ringmärkning och sändaren på ryggen.
Stork 1162 är långt ifrån ensam, fler än tvåtusen ringmärkta storkar har lästs
av här och den befinner sig nu i en grupp på ungefär sexhundra.
– De har inte sett några fler svenska ringmärkta storkar, så vi vet inte
riktigt vart de andra har tagit vägen, sägerr Emma Ådahl.
Normalt flyttar storkarna längre söderut, men sedan tio år är det många som
övervintrar i Lleida eftersom de hittar mat här året om.
På eftermiddagen kommer ett team från katalansk tv för att göra ett reportage.
De verkar lite förvånade över att Emma Ådahl åkt ända från Sverige för att
titta på en stork. Inslaget sänds på nyheterna nästa dag, med Emma Ådahl
dubbad till katalanska.
Emma Ådahl är nöjd med studiebesöket.
– Nu har jag sett lite vad det innebär att vara flyttfågel. Och hur
anpassningsbara storkarna är, de är riktiga opportunister.
Det skånska storkprojektet startade 1989 i Karups Nygård utanför Sjöbo.
I dag finns hägn på ett tiotal platser i Skåne, bland annat vid Karups Nygård
och Hemmestorps mölla i Sjöbo kommun.
Storkprojektets målsättning är att det ska skapas en livskraftig vild, stam av
storkar som klarar sig på egen hand och flyttar vintertid - precis som före
1954, då Skånes sista, vilda stork häckade i Karup.
Förra sommaren häckade 26 av storkprojektets par i frihet. De flesta vuxna
storkar stannar i Skåne över vintern, och utfodras.
En del av de ungar som föds i frihet flyttar söderut på hösten. 2009 uteblev
flytten, men både 2007 och 2008 flög åtta ungstorkar söderut. Ingen av dessa
har dock ännu återvänt. Det tar minst tre år innan storkarna blir könsmogna
och intresserade av att flytta norrut igen för att häcka. De första åren är
dessutom farliga, långt mer än hälften går under innan de blir könsmogna.
I höstas flyttade ett tjugotal skånska storkar söderut, och två av dem
förseddes med gps-sändare. Den ene befinner sig för närvarande i norra
Spaninen, den andra i södra Afrika. Deras förflyttningar kan följas på
storkprojektets hemsida: www.skof.se/stork
Storkprojketet drivs av Naturskyddsföreningen och Skånes Ornitologiska
förening och finansieras främst av Region Skåne, Naturvårdsverket och
Världsnaturfonden. Det är dock även beroende av sponsorer och privata
faddrar.
84% är glada
8% är likgiltiga