Hård sten får mjuka former i Everts händer

– Den skulle också ha kunnat heta Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, om det inte hade varit för långt som namn på en skulptur, säger Evert Fornäs och visar hur konstverket består av två delar, olika men oskiljaktiga.

I 40 år har Evert och hans hustru Marianne bott och arbetat på Heingehus, med Heinge strövområdes betesmarker och skogar utanför knuten. Under den tiden har de byggt ut gården, logen har blivit stenhuggarverkstad åt Evert och svinstallet har blivit vävstuga åt Marianne. Och skulpturerna framför gården har bara blivit fler och fler. Genom åren har Evert Fornäs rest runt mellan olika stenbrott för att hitta rätt material till konstverken. Den grekiska marmorn har fått sällskap av svensk, från det lilla samhället Gistad i Östergötland. Från Västervikstrakten kommer den hårda, prickiga porfyren och från Vångaberget i norra Skåne kommer den röda graniten – med en yta lika varm som marmorns är kall. Den svarta stenen, diabasen, är också bruten i norra Skåne.

– Om man slipar diabasen riktigt slät blir ytan som en spegel, stenens egen struktur försvinner – men så vill jag inte ha det, förklarar Evert Fornäs, som gärna använder rå diabas som sockel till sina vita marmorskulpturer. Och den marmor han älskar mest, det är den svenska; kärvare och mindre vit än den grekiska. Alla de skulpturer han huggt fram ur den hårda stenen har något mjukt och mänskligt över sig.

– Formerna är lite organiska, säger han själv.

Att skapa direkt avbildande har aldrig intresserat Evert Fornäs.

– Det finns redan så mycket som är vackert som det är i verkligheten. Varför skulle jag försöka göra något likadant – när jag samtidigt har huvudet fullt med former som är annorlunda.

Men visst kan verkligheten inspirera honom. Som när han såg ett förälskat par på en bänk i Rom – hur deras kroppar bar upp varandra och bänken var en del av helheten. Formerna blev en stenskulptur med namnet Tröst, som numera står i en minneslund i Östergötland. När Evert Fornäs flyttade in sin verkstad i den gamla logen låg golvet en meter under markytan. Sedan dess har han huggt ut så mycket stenmjöl från sina block att golvet växt upp till marknivå.

– Jag tycker om att arbeta med mina egna händer, och skapa ur stora stenblock, förklarar han.

Just nu ligger två jättelika porfyrblock från Västervik i verkstaden.

– Den här ska bli spiralformad, och den här ska ligga ovanpå, förklarar Evert Fornäs, som inte arbetar från skisser och inte bestämmer i förväg hur konstverket ska se ut. Det växer fram under hans egna händer och ögon. Han fångar stenens egenskaper, han ser det mjukheten i det hårda. Ofta blir konstverken tudelade, men det exakt spegelsymmetriska har han kommit ifrån, säger han själv. Och det är han stolt över. Michelangelo är en av de stora förebilderna och under sina resor jorden runt har Evert lyckats se så gott som alla mästarens skulpturer i original. En förebild bland mer moderna skulptörer är Sardinienfödde Constantino Nivola, med sin stora, enkla former – som gärna kompletteras med en liten detalj. Fornäs nämner också rumänen Brancuqi och de italienska bröderna Pietro och Andreas Cascella.

– Men jag tycker bäst om den yngre brodern, Andreas. Den äldre, och mest framgångsrike, har numera en hel rad anställda skulptörer som utför arbetet åt honom, berättar Evert Fornäs, som inte gillar den typen av skapande.

– Det berättas att Michelangelo en gång fick en medhjälpare anställd genom sin mecenatfamilj. Men Michelangelo lät medhjälparen laga mat. Att skapa konst med andras händer är omöjligt. EvertFornäs har alltid varit konstnär. Som lärare på Lunnevads folkhögskola i Östergötland undervisade han i estetiska ämnen, och dessutom målade han i olja och skapade keramiska skulpturer. På 1960-talet lärde han sig stenhuggarkonsten genom att gå i lära hos den bornholmske bildhuggaren Ole Christensen. Efter en utställning på Norrköpings museum fick Evert Fornäs snabbt beställningar till de statliga verken där: Sjöfartsverket och Kriminalvårdsstyrelsen. Han skapade i sten, och fick tämligen fria händer.

Sedan han flyttat till Heinge har han kunnat ägna sig åt konstnärskapet på heltid och hans skulpturer har visats på utställningar runt om i Sverige och Danmark. I dag finns Fornäs stenkonst bland annat på Norrköpings, Kristianstads och Ystads museer, i flera minneslundar i landet, vid skolor och sjukhus och på många andra platser. Men även om det är det tålamodskrävande, långsamma skapandet i sten som blivit Evert Fornäs livsverk har hans oljemålningar och keramiska verk nu också plockats fram från sina gömmor. Tack vare konstnärsvänner ställs dessa, ofta färgstarka, verk ut i Stora Köpinge i sommar.

Britt Risberg

0416–192 11

britt.risberg@ystadsallehanda.se