Hon vill se större hänsyn i svampskogen

Elsy Bengtsson vandrar gärna i timmar i skogen.

– Man mår så bra av att vara här, säger hon.

Hon har svampögon också, och upptäcker minsta lilla kantarellknapp. När svamparna är tillräckligt stora plockar hon dem varsamt - och lägger noggrant tillbaka mossan där de växt. De minsta exemplaren lämnar hon kvar.

– Om ett par dagar har de blivit mycket större.

Ystads Allehandas matredaktion berättade häromdagen om den svenska allemansrätten, och uppmuntrade alla att ge sig och plocka svamp.

Elsy Bengtsson vill göra ett tillägg:

– Man måste även informera om att man inte får skada naturen, säger hon.

Hon unnar alla andra att göra som hon, njuta av att vistas i skogen och plocka svamp. Men när hon ser skadorna som en del plockare ställer till blir hon både ledsen och arg.

– Titta, här har någon kastat skräp, och här ligger plasthandskar.

Förra året plockade hon upp hundra plasthandskar i skogen - hon ville skydda de vilda djuren från att få plasten i magen.

Men när stora sjok av mossa har rivits upp, då kan ingen människa reparera skadorna.

– Det här, det är tvåbenta varelser som ställt till, säger Elsy Bengtsson och visar mossa som ligger torkad och slängd på marken.

– Titta, här är små kantareller som snart skulle växt upp och blivit stora. Men nu torkar de och dör istället, när mossan rivits bort. Och det tar 15-17 år innan mossan kommer tillbaka.

På plats efter plats visar hon hur mossa rivits upp, troligen har plockarna använt krattor och andra redskap för att finkamma området efter svamp.

– Till sist finns det ju ingen mossa kvar.

För den ovane vandraren kan det se ut som att vildsvin härjat i markerna,

– Nej, vildsvin går djupare, och letar efter rötterna, säger hon, och visar ett litet område där vildsvinen bökat.

Och vildsvinen ser hon inte som något problem.

– Under alla 62 år jag vandrat i den här skogen har jag bara sett vildsvin en gång, berättar hon.