Kjell brås på sin farfar – Edvard Persson

Sjöbo Artikeln publicerades

Kjell-Agne Bergquist är en intressant man på många sätt. Hans farfar var folkkäre Edvard Persson som vigde sitt liv åt filmen och scenen.

En avlägsen släkting till Kjell var Charles Lindbergh som vigde sitt liv åt att ensamflyga över Atlanten. Själv har Kjell vigt sitt liv åt att förvandla gamla bilar till kronjuveler. Åtskilliga är de veteranfordon som rullar både när och fjärran som bär Kjells prägel. När han återställer en bil till dess forna glans går han inga genvägar. Allt plockas ner, allt åtgärdas.



Han har en imponerande maskinpark och gör allt från träarbeten och plåtarbeten i äldre karosser till avancerade metallarbeten på vevaxlar, motorblock, kamdrev och topplock. Och skulle proppen gå har han eget elverk.

– Det kallas tydligen "restaurerings-tekniker", det jag är. Fint ska det vara, säger Kjell med glimten i ögat.

Det var länge sedan hans håg stod till att meka vanliga nyare bilar, till byborna exempelvis.

– Nej, nej om jag skulle reparera Östra Ingelstadsbornas bilar då skulle jag sluta på fattighuset.

På ett skåp sitter uppklistrade foton på en rad bilar han tagit sig an. Det märks att han är stolt över sina verk. Han berättar att han en gång renoverade en Scanialastbil och fick då av Scanias vd höra att "lastbilen var i finare skick än ny".



Faktum är att Kjell lever på sina renoveringar. Med det stora huset i Östra Ingelstad som bas köper han vrak och förvandlar dem till pärlor. Sedan säljer eller byter han fordonen. Han har tonvis med gamla och nytillverkade reservdelar. Man undrar hur han kan hålla reda på var allt finns.

– Jag har datan i huvudet. När jag inte har det längre ska jag lägga av, säger Kjell, nyss 70 fyllda.

Det lär nog dröja innan han lägger av. Just nu håller han nämligen hjärnan igång med att ta flygcertifikat vid Tomelilla flygklubb. Flyga ska han göra i sitt eget Piper-plan.

På vindar och i dunkla prång i hans verkstad står 25– 30 olika veteran-objekt i mer eller mindre renoverat skick. En magnifik Studebaker 1923 års modell är det första man ser innanför verkstadsdörren. En kund äger bilen.

Han tar YA med på en guidad tur i vad som måste ses som bilnostalgikerns paradis.

– Där står en T-Ford från 1917 i delar och med fullt dokumenterad historik, där står en Volvo Duett, där står en Ford Tudor 1924 som min pappa köpte för 90 kronor, där står två AGA-bilar. Det finns bara tre exemplar kvar i världen. AGA-bilen var nästan identisk med Thulinbilen från Landskrona, där står en ram till en tysk BMW-armémotorcykel från andra världskriget, där står lastbilen som användes i Edvards film Söder om landsvägen.

Och så motorer, växellådor, bakaxlar och tusen andra prylar som undertecknad inte har en aning om vad de heter.



Så där håller det på hela tiden när vi kryssar mellan alla saker i Kjells verkstad. Han pratar fort, att hinna med att anteckna är omöjligt. Han har ett knivskarpt minne, väver snabba associationsbanor och svär som en borstbindare.

Om hans farfar sades det att han hade stor energi och stort ego. Och Kjell brås nog en del på farfar. Inget fel i det om man som Kjell samtidigt har en varm, lite självironisk humor och en stor dos livsinsikt.

– Jag föddes på Simrishamns BB den 9 juni 1936… …med gifta föräldrar. Skriv det, säger han med ett skratt.



Agne och Helga Bergquist drev en bilverkstad i Tomelilla. Den blev Kjells avstamp ut i livet. I skolan var förhållandet till skolläraren något frostigt så Kjell slängde skolväskan och gick ut till far i verkstan och lärde sig reparera bilar, motorcyklar och traktorer.

För att impa på ortens tjejer byggde han både en cykelbil och en bil motsvarande dagens Epa-traktor.

– Men inte fan ville töserna åka med mig.

Hans mor ville att det skulle bli lite ordning och reda på pågen så hon ordnade plats hos Sture Perssons bilverkstad i Tomelilla. Efter en tid ville Kjell mer och styrde kosan till Borås.

– Där fick man bättre betalt och så var där fler tjejer, berättar Kjell.

En av tjejerna gifte han sig med och fick fyra barn, tre söner och en dotter. Han byggde hus och egen bilverkstad. Och så för 26 år sedan flyttade han och familjen ner till Östra Ingelstad.

Han beskriver sig själv som så att han alltid strävar efter rättvisa, men om han blir lurad så blir han vresig.



Men varför heter du inte Persson i efternamn, efter Edvard alltså?

– Det beror på att farmor, Ida Grahn, gifte sig med en husar i Malmö som hette Jöns Bergquist, säger Kjell.

Ida och Edvard hade ett förhållande som resulterade i två söner.

Han har givetvis sett alla Edvards filmer och han har fått en del film-rekvisita efter mannen som med skånskt lugn myntade den odödliga frasen "a låd dom bara gå på, vi klarar oss nog ändå".

– Vissa drag från Edvard känner jag igen hos mig själv, säger Kjell.

Leif Möller



a Edvard Persson och Charles Lindbergh

n Edvard Persson levde 1888– 1957. Han gav den urskånska filmen ett ansikte.

n Han bodde i Rekekroken utanför Jonstorp i Kullabygden tillsammans med sin andra fru Mim. I Jonstorp är han också begravd.

n Edvard Persson spelade in 45 långfilmer, bland annat Sveriges första färgfilm, Klockorna i Gamla stan. Han gjorde också 226 insjungningar på stenkakor.

n Charles Lindbergh levde 1902– 1974. Han var svenskättling och var den förste som genomförde en ensamflygning nonstop New York– Paris i maj 1927. Planet hette Spirit of St Louis och var enmotorigt.
ÖSTRA INGELSTAD