Ljus och blommor för de saknades skull

Hela familjen Hyldéen från Eslöv har gett sig ut i duggregnet för att besöka en av gravarna i Sjöbo.

– Här ligger min farmors fosterföräldrar, vilket ju är ganska avlägsna släktingar. Men min fars grav är i Stockholm och det är för långt att åka. Genom att komma hit minns och hedrar jag honom också, förklarar pappa Anton Hyldéen, medan sönerna Arvid och Elis hjälper till att kratta löv framför stenen.

Gravbesöket i Södra Åsum brukar vara familjens enda. Men den här gången blir det ytterligare ett stopp.

– Min mamma gick bort förra året, så nu ska vi åka till hennes grav också. Det är en helg med många minnen, konstaterar mamma Alexandra Hyldéen.

Några rader längre bort är Gullan Larsson i full färd med att rensa och klippa grenar. Allt medan maken Lasse övervakar och passar spaden.

– Nu ser det väl respektabelt ut, tycker jag. Vi har snyggat till, lagt dekorationer och tänt ljus, säger Lasse medan Gullan avslutar jobbet med sekatören.

Graven de befinner sig vid är Gullans systers makes föräldrar.

– Men de närmast anhöriga bor i Ängelholm, så vi ser till att hålla fint här. Man får hjälpas åt, säger Lasse.

Sjöbobor som de är har de också fler gravar att besöka i just Södra Åsum.

– Ja, Gullans föräldrar ligger lite längre ner. Och mina föräldrar är där borta, liksom min mormor och morfar, säger Lasse och pekar uppför backen.

Att göra platserna extra fina under allhelgonahelgen tycker de är en självklarhet. Men det är ett kyrkogårdsslit som de redan nu beslutat att befria sina arvingar från.

– Vi ska ligga på minneslunden, så att barnen slipper ha bry. De bor ju på andra håll i världen och kan ju inte förväntas åka hit, säger Lasse bestämt medan de börjar samla ihop sina verktyg.

Innanför kyrkporten luktar det gott av nybryggt kaffe. Här finns representanter från församlingen redo med termosar och småkakor för alla som vill komma in och värma sig en stund. Som alltid när det är allhelgonahelg.

– Det har blivit en given tradition. Och här har redan nu på förmiddagen varit massor av folk, säger Jörgen Jönsson, kyrkorådets ordförande.

Besökarna välkomnas också att tända ett ljus inne i kyrkan. För att kunna ta emot ett större antal än vanligt har en rejäl låda med sand ställts fram. Den som har en stund över kan dessutom kika på de häradsdräkter och bruksföremål som för dagen ställs ut av Sonja Mårtensson i Vollsjö.

– Att hålla utställning är nytt för i år. Vi tycker det är trevligt att kunna erbjuda lite mer när här ändå är så mycket folk i rörelse, säger Jörgen Jönsson.

YA tackar för kaffet och vänder ut i den gråmulna novemberlördagen igen. Framför en välsmyckad grav strax nedanför kyrkan står Eva Nilsson och kämpar med ett ljus som inte vill tändas. Vid hennes fötter ligger pärlplattor, hjärtan och står en redbulldricka i en lykta.

– Ja, han tyckte ju mycket om det, säger Eva och nickar mot gravstenen.

Mattias Nilsson, vars Facebookbild också finns avbildad intill namnet, var hennes lillebror. Hans liv slutade dagen före hans egen trettioårsdag, den 10 mars 2017. Till graven i Södra Åsum kommer Eva ofta.

– Jag bor i Höör så det är ju en liten bit att köra. Men jag är här många gånger om året, för att minnas och hålla fint. Jag går ofta till kyrkan också, och passar alltid på att tända ljus, berättar hon.

I år har hon en grav i Arlöv också att åka till. Där finns numera hennes storebror, som gick bort för blott sex veckor sedan.

I gravljuset som hon håller i handen tar lågan till slut. Och Eva står tyst en liten stund.

– Det känns tungt. Men att minnas och hedra är ändå viktigt. Och så tänker jag att mina två bröder är tillsammans nu, för så måste det ju vara.