Ovana ryttare fick julklapp i hästväg

När YA hälsar på Södergårds ridskola håller Åse Sjöstrand på att rykta honom, med vissa instruktioner från kompisen Anna Astor som i våras gav Åse en prova på-ridlektion i födelsedagspresent.

– Jag har ridit en gång förut, och då åkte jag av. Så jag har blivit lovad att få en riktig lugn häst, säger hon medan hon fortsätter förbereda Bétan inför ridlektionen.

Det är tredje året i rad som det hålls prova på-ridning för vuxna nybörjare på Södergård så här års. De flesta av de tio deltagarna den här kvällen har fått ridningen som julklapp. Några har barn, kompisar och släktingar som rider och har kanske själva suttit i en sadel en eller annan gång, andra är fullständiga nybörjare.

Ridskolans medarbetare finns på plats för att visa hur det går till att rykta, sätta på träns, och sadla hästarna – men det är de blivande ryttarna själva som får utföra de för de flesta ovana sysslorna. Att komma till färdigsadlad häst är inte i linje med filosofin på Södergård.

– Att vara med och göra alla momenten från början till slut ger en annan känsla för hästen, säger Maria Wästerlund som drivit sin ridskola strax norr om Lövestad i snart sex år.

Efter en stund är hästarna klara och det är dags att leda dem in dem till ridhuset. Två ryttare delar på en häst och under en halvtimme hinner man gå igenom grunderna – dra i en tygel och trycka med benet på motsatt sida för att svänga, jämnt tryck med benen för gas och ett tag i tyglarna för broms.

En hel del fniss, skratt och många frågor till de hästkunniga blir det under den halvtimme som varje ryttare får i sadeln. Att sätta foten i stigbygeln och svänga sig upp på hästen är inte nödvändigtvis så okomplicerat som det ser ut. Pall finns att låna.

Men Maria Wästerlund är en instruktör av det snälla slaget och de lugna och tålmodiga hästarna har rutin på att kånka runt även på dem som inte har fått in den rätta klämmen än – något som kommer väl till pass när det är dags att gå vidare från skritt till trav.

Galopp slipper de nyblivna ryttarna under prova på-lektionen.

”Usch”, säger någon under första längden av lite väl studsig trav.

”Det är mycket att tänka på på en gång. Det är lättare att köra bil”, säger en annan.

Halvtimmen till häst går fort. Och när den är över och det är dags för andra halvan av gruppen att sitta upp är det nästan så att man kan ta på den speciella och upprymda känslan i ridhuset – av att ha klarat något nytt och oprövat.

Efteråt blir det korv och kaffe – och en stunds hästskötsel igen. Åse Sjöstrand ser lycklig ut när hon klivit ur sadeln.

– Jag har varit nervös för det här ända sen i våras. Men det var ju inte farligt. Det är kla