Fosterbarnet som blev tusenkonstnär

Huset ligger inne i byn och har ett skamfilat yttre och ett mer välvårdat inre, på väg att renoveras. Ett work in progress, som alla renoveringar.

Emil Ibjer kommer från Malmö, växte upp på Amiralsgatan med sin mamma och en storebror. Pappan var aldrig del i familjen. När lille Emil var åtta omhändertogs brodern av de sociala myndigheterna.

Nu i efterhand kan Emil Ibjer tycka att det var konstigt att ingen undrade hur det skulle gå för honom, när den tre och ett halvt år äldre brodern inte bodde kvar hemma.

– Jag blev lämnad i sticket. Det var aldrig några sociala myndigheter som tog sig för att kolla hur det gick för lillebror.

Efter nästan fyra år orkade han inte mer. Han flyttade då hem till rektorsparet på skolan som han gick på. Det var vuxna som han litade han på, och han hade flera gånger tidigare tagit sin tillflykt till rektorshemmet.

Emil Ibjer bodde hos dem i ett år innan han blev placerad i fosterfamilj. Han berättar att han var hårt hållen i sin nya familj, utan att det egentligen behövdes.

– Jag var inget problembarn. Jag gjorde mina läxor, lyssnade på klassisk musik och spelade teater.

Han gick sedan också på musikgymnasium.

Han skulle inte vilja ha en annan uppväxt.

– Jag har aldrig önskat att jag inte skulle ha varit med om det som jag var med om, på gott och ont.

– Mina bästa sidor har kommit av den tiden, min målmedvetenhet och envishet. Men envisheten är inte bara positiv. Både vänner och partners har drabbats av den.

Att han själv bestämde sig för att han fått nog av sin mamma, att han vågade ta steget och säga att han inte ville bo kvar hemma längre, har haft stor betydelse.

– Ett signum för mig är att jag själv styr mitt liv, att jag själv bestämmer.

Det är ingen slump att han blivit egen företagare.

Nitton år gammal flyttade han hemifrån, blev inneboende hos journalisten Inger Wahlöö, som varit gift med deckarförfattaren Per Wahlöö.

Inger Wahlöö hade en 160 kvadratmeter stor våning vid Gustav Adolfs torg i Malmö och lämnade under långa perioder unge Emil ensam, enda kravet var att han skulle passa hennes katt Pushjkin.

Ganska snart träffade Emil Ibjer sin blivande fru. Han blev pappa när han var 24. Några år senare, det första året efter millennieskiftet, flyttade familjen till Lövestad, även det en brytpunkt i livet.

Stadsbarnet blev lantis.

Emil Ibjer har en känsla av att han egentligen lever i fel tid. Helst hade han velat leva på 1800-talet.

– Visst är jag romantiker. Jag vet att det var hårt och man inte levde så länge förr, snabbt var man utsliten, säger han.

Han gillar att gå upp i varje tid. Rummet vi sitter i andas 50-tal med danska designmöbler, tv-möbler från mediets barndom och tidstypiskt porslin. Precis innanför hallen finns det koloniala rummet, med jakttroféer och vapen. Köket ska gå mer i sekelskiftesstil, när det är klart.

Han tycker att något i omsorgen om livet har gått förlorat. Han vill komma bort från det kortsiktiga tänkandet, slit och slängmentaliteten.

För fem år sedan skiljde han sig. Men han och hans tidigare fru är grannar. Barnen springer mellan dem. De har nya relationer men umgås fortfarande som vänner.

Det var ingen otrohet eller bråk som ledde till skilsmässan. Det gör, tror Emil Ibjer, att han och hans tidigare partner har kunnat fortsätta att umgås och bo så nära varandra. Det förvånar många.

Han säger att han själv tog initiativet till skilsmässan. Han saknade någonting. Under årens lopp hade laddningen försvunnit.

– Vi hade blivit bästa vänner. Det är ju fint. Men jag vill inte vara gift med min bästa vän, det måste finnas något mer.

Men första födelsedagen efter skilsmässan satt han ensam i sin engelska dubbeldäckare, som står parkerad på bakgården, och grät. Men han tycker att han lagt skilsmässan bakom sig, liksom en smärtsam förälskelse i en gift kvinna som valde att stanna kvar i sitt äktenskap. Den olyckliga historien gjorde att Emil Ibjer förlorade mycket kraft och energi. Även barnen blev lidande.

– Jag kan fortfarande bli arg och ledsen, för att jag lät det pågå.

Han känner ibland en otrygghet som har en klangbotten i uppväxten.

– I en del relationer kan jag bli nervös, vara rädd för att bli lämnad. På något sätt var det mamma som lämnade mig. Hon ställde inte upp.

Nu är han nyförälskad och på väg att bli sambo igen. Livet rullar på, och Emil Ibjer har nya projekt.

På tur står bland annat att inreda ett vardagsrum under vatten. Något annorlunda att visa på inredningsmässor.

Han har bott över tio år i Lövestad, och tänker att det här ska förbli hans fasta punkt i tillvaron även om han någon gång i framtiden skulle flytta någon annanstans. Här i huset ska familjen kunna samlas, barn och kommande barnbarn, om tusenkonstnären Emil Ibjer får bestämma.