Som barn hade Guido Paul bara några enstaka smurfar. Samlare har han dock alltid varit.
– Jag och min bror hade en stor lego-samling som vi sålde. Det kan jag ångra i? dag, men då ville vi ha pengarna till en videobandspelare, säger han.
Sedan dess har Guido Paul samlat på kapsyler, frimärken och sedlar. Ja, lite allt möjligt faktiskt. Intresset för smurfarna väcktes först 2005, i samband med att han och hans fru flyttade från Tyskland till Trelleborg.
– Jag köpte ett paket med ett hus och 50 smurfar på ebay, berättar han.
Sedan dess har samlingen bara vuxit. I?dag har Guido Paul fler än 1 500 olika smurfar i sin samling. Till det kommer minst lika många dubbletter som han gärna byter bort och ett mindre antal så kallade ”leksmurfar” som inte har något samlarvärde.
Genom sin hobby har Guido fått kontakt med flera likasinnade både i Sverige och utomlands. I forum på internet diskuterar de byten och olika smurfars värde. Förfalskningar är också ett vanligt samtalsämne.
– Det har blivit ett problem. Färgen på en viss detalj kan innebära att smurfen är värd antingen 30 kronor eller 350 kronor. Det gör att det blir intressant för vissa att måla om dem. Det tar ju bara en minut, säger Guido Paul.
Han berättar att förfalskningsarbeten blev vanliga i samband med att den första produktkatalogen gavs ut av en tysk smurfhandlare 1996. I den finns bilder på alla smurfar samt ett angivet värde för var och en av dem.
För att undvika att få förfalskningar i sin samling köper Guido Paul helst mindre partier smurfar från privatpersoner som rensat på vinden och hittat sina gamla leksaker. Det finns inga garantier, men han menar att det åtminstone minimerar risken.
Sortering, tvätt och katalogisering av nyinköpta smurfar tar tid. Tvätten löses dock smidigt genom att smurfarna stoppas ner i små tygpåsar och slängs in i tvättmaskinen.
– Diskmaskinen funkar inte, det har jag provat.
Hur mycket tid Guido Paul lägger på sin hobby har han svårt att säga. Ibland fastnar han med de små blå gubbarna i fem timmar, ibland går det några dagar utan att han ägnar dem någon tid alls.
– Men jag är inte en av de största samlarna i Sverige eftersom jag saknar många av de ovanligare och dyrare smurfarna.
Ändå kallar han samlingen för en investering.
– Om jag tröttnar eller behöver pengar kan jag sälja det här och göra en stor vinst. Köper jag en ny smurf är det inte otroligt att dess värde har fördubblats efter fem år. Jag tror inte att frimärken stiger i värde på samma sätt.
Guido Paul berättar att det i princip varje år har kommit ut en ny uppsättning smurfar. I år blir det idrottstema med anledning av sommar-OS i London.
I produktkatalogen finns över 2 000 olika smurfar listade. Hur många som finns är omöjligt att säga eftersom det hela tiden dyker upp nya varianter.
– Katalogen är som en bibel, även om jag då och då hittar smurfar som inte finns med i den.
Sagan om smurfarna skapades av Pierre Culliford, även kallad Peyo, 1958.
Smurfarna har efter det kommit ut på 25 språk.
De första PVC-figurerna kom 1965. Sedan dess har smurfar tillverkats varje år,
undantaget 1988 och 1991.
1978 ökade produktionen avsevärt. Det var även det året som supersmurfarna med
tillbehör började säljas.
Störst var intresset för smurfarna i slutet av 1970-talet och i början av
1980-talet. Från 1987 minskade antalet smurfar i produktion. I samband med
den nya filmen som hade premiär i fjor har intresset ökat igen.
Gargamel dök upp som figur 1978, Smurfan 1971.
Källa: www.svampbyn.se
59% är glada
30% är likgiltiga