Dopparedag i bastun

Skåne Artikeln publicerades

Marschallerna flämtar i vinden, en tunn ishinna täcker bryggan. I vattnet är det ynka två grader men i julbastun vid Gyllebosjön är det brännande hett.

Det är fullt i bastun denna söndagskväll med bara några dagar kvar till dopparedagen. Men här i kulturbastun i Gyllebo är det dopparedag varje helg under säsongen.

Bastukvällen inleds av ett gäng damer som har dukat upp ett litet julbord framför bastun. Varm äppelsaft, skorpor, pepparkakor och den engelska juldrycken Wassail (se receptet i faktaruta) smakar gudomligt efter bastu och dopp, intygar Tina Thornberg från Baskemölla som på nätet hittat receptet på den annorlunda drycken.

Hon är novis i bastugänget,har bara badat ett år, men missar sällan ett tillfälle. Annars är det ett erfaret bastugäng som håller liv i bastun denna decemberkväll. Lisbeth Lindemark från Sankt Olof har bastat regelbundet i 15 år, Maj-Britt Lindholm har hängt med i fyra säsonger. Men hon har en gedigen bastubakgrund, utflyttad som hon är från Finland.

Hon ger den på hjul vilande bastun i Gyllebo ett finskt godkännande.

Sedan talas det om hur temperaturen i bastun ska förhålla sig till luftfuktigheten. Åsikterna går lite isär, men varmt och skönt är det hur som helst när man stått ute vid det rangliga julbordet och knaprat på biscotti från Skåne-Tranås.

En och en kommer de sedan ut ångande från bastun, och går försiktigt steg för steg på den hala bryggan i ljuset från marschallerna. Gun Jönsson vänder tillbaka efter en liten stund.

– Det är kaaallt, säger hon.

Hon sippar på lite varm äppeldryck och lyssnar på de klagande gässen på andra sidan sjön. Hon minns fjorårets bad då sjön frös och man fick bada i isvak på nyårsafton.

Nu byter damgänget om i det lilla omklädningsrummet intill och kör hem i den mörka kvällen. Ett nytt bastugäng tar vid, och nu är det mixed bastu, både män och kvinnor som värmer sig före det första doppet.

Bastuanden är en stensom liknar en gubbe som ligger på aggregatet till den vedeldade bastuspisen. Anden visslar om man häller vatten på den. Den här kvällen sitter Torsten Lindgren närmast spisen och slänger regelbundet på skopa efter skopa med vatten. Men bastuanden verkar tystlåten.

Det är trångt i bastun, runt tjugo bastuälskare, inklusive YA:s bastuteam.

– Nästan rekord, konstaterar Bitte Müller-Hansen.

Hon har gett bastun en för tidig julklapp, en bastugästbok.

Bitte Müller-Hansen läser ur boken medan temperaturen stiger, ångan ångar och svetten lackar.

Det talas om att förrvar bastufriden lika viktig som kyrkofriden. Bastusnacket rör också kungen, och bild- erna som sägs vara tagna på honom i sällskap som anses mindre lämpligt.

Här hade det inte gjort något om kungen hamnat på bild, enas vi om, om han nu hade haft vägarna förbi. Men då hade han fått ta med sig Silvia; man ska enligt bastureglerna bada i par om man ska bada mixed.

Det där med kulturbastu tarvar kanske en förklaring. Ingemar Gerhardsson, ordförande i bastuföreningen, berättar att bastun i Gyllebo är den enda i Skåne med kulturell status. Representanter från Svenska bastuakademien i Haparanda har varit här och gett bastun den kulturella bastustämpeln,

Och visst är det en bred folklig kultur som eldas på här i den sprakande vedspisen. Man pratar om att man kan bada bastu på Kivik, i bastubåten i Sövdesjön och ända borta i Malmö på Ribban. Men det är klart att alla är överens om att inte någon annanstans kan man hitta fullt den varma gemenskapen som i Gyllebo. Varje bastusällskap är sin egen bastu närmast.

Längst upp i högra hörnet, på översta britsen, sitter Jona Elfdahl med korslagda ben, likt en indisk guru. Här är varmaste platsen i bastun. Det är han fullt medveten om, det ska svida i skinnet.

Och så sammanfattar någon i kvällens bastugäng hela bastuidén: Man bli mjuk både i skinnet och sinnet.

Sen är det inget att be för. Dags att ta ett dopp även för YA:s bastutsända. Bryggan är hal, vattnet iskallt och kroppen i chock. Men oj va’ skönt.

Sedan infinner sig den stora bastufriden som säkert varar hela vägen fram till påska.