På en höjd utanför Janstorp står resterna av Brodda mölla. En gång en fyra våningar hög holländaremölla, nu ett litet privat museum som Kjell och Maj-Britt Sandberg inrättat.
Levande ljus sprider värme och glögg väldoft när vi kommer upp på möllans ovanvåning. Här finns diverse saker som berättar möllans historia men också saker som berättar familjen Sandbergs historia.
– Egentligen är möllan inte till någon nytta. Men vi är med i gymnastikföreningen och byalaget och vi brukar ha avslutning här. Här är gott om plats, säger Kjell Sandberg och pekar på det långa bordet som tronar mitt i rummet på andra våningen.
Brodda mölla byggdes 1853. Från början bestod den av en stengrund och ovanpå den fyra våningar upp. I dag är endast den nedre delen intakt.
– På 1940-talet plockades överdelen bort. Vingarna hade ramlat ned. Lantbrukarna skaffade egna kvarnar, berättar Kjell Sandberg. Han är född och uppvuxen på en gård intill möllan och har därför haft den i blickfånget hela sitt liv. 1956 köpte Kjell Sandberg och hans far gården där han och hustrun bor än i dag. I köpet ingick Brodda mölla.
– När jag hade djur hade vi spannmål här i möllan. Vi hade en liten kvarn och malde själv med traktor.
På 1980-talet fick Kjell Sandberg hjärtbesvär och slutade med lantbruket. Möllan förföll, men nya tider stundade snart. Familjen Sandberg hade fått en ny granne som var engelsman. Han berättade att möllan skulle kostat två miljoner kronor om den legat utanför London.
– Då började jag blanda murbruk, skrattar Kjell Sandberg.
Till slut var den gamla stendelen renoverad. I dag finns här flera saker som har med möllans ursprung men också med familjens historia att göra. – Här står min morfars säng, visar Kjell Sandberg och pekar på en gammal utdragbar soffa.
Bakom den står bokhyllor som inrymmer ett Godtemplar bibliotek. I taket hänger ett strandfynd som liknar en förstelnad orm.
– Jag är samlartypen, säger Kjell Sandberg.
Hustrun tycker att det finns för mycket saker, men berömmer sin makes keramiklyktor och muggar som ståtar på flera platser i rummet.
– Jag är inte mycket för slöjd och så men Kjell är, säger Maj-Britt Sandberg.
Väggarna i möllan har vid några tillfällen lånats ut till pensionärsföreningen som haft vernissage och visat upp sina alster.
– Våra döttrar har också haft studentkalas här, men här finns inte plats för att dansa, säger Maj-Britt Sandberg. Möllan saknar uppvärmning och efter ett tag är det dags att bege sig till det betydligt varmare boningshuset bredvid. Här möter en doft av äpplen vid ingången och den varma stämningen fortsätter längs rundvandringen i huset.
– Jag har alltid trivts här. Här kan jag också ha katter men de har blivit för många nu, säger Maj-Britt Sandberg.
Flera väggar upptas av bokhyllor och det är Maj-Britt Sandberg som står för merparten av läsningen.
– Jag läser allt, mycket romaner och deckare. Kjell Sandberg skulle gärna vilja flytta in till staden men får med sig hustrun, inte riktigt än.
– Jag har velat flytta i flera år men det vill inte Maj-Britt. Och hon är ändå från stan från början.
– Vi la in jordvärme för tre år sedan och då får vi bo här lite till, säger Maj-Britt Sandberg.
Mest tid spenderar familjen i teverummet där även flera av bokhyllorna står. Men även köket är en samlingspunkt.
Den vackra röda tegelväggen har Kjell Sandberg åstadkommit och även tavlan som hänger på den.
– Laga mat kan han också men det får han inte för mig, säger Maj-Britt Sandberg och skrattar.
Men alla hus har något som är mindre bra.
– Det sämsta med huset är vägen. Det är svårt med småbarn här för bilisterna kör för fort, säger Maj-Britt Sandberg.