Lisbeth Johansson föll pladask för huset i Skottarp. Det var vår och vitsipporna blommade för fullt när hon tittade på det första gången– Det var så vackert och det kändes direkt som om jag bott här alltid, berättar hon.
Så i höstas flyttade hon sitt katthotell från Malmö till det stora, rosa, huset i Skott-arp uppe på Romeleåsen. Här har hon hittat sitt paradis. Hennes textilhantverk som tidigare var mest en hobby ska nu utvecklas ännu mer
Men så kom den långa vintern.
– Då fick jag så jag teg, säger Lisbeth Johansson. Jag har suttit fast här flera gånger.
Tidigare hade hon ett hund- och kattpensionat på en gård strax utanför Malmö. Där var allting lättare även om det snöade och vägarna drev igen, tycker hon.
– Vi kände lantbrukare och hade varsin grävmaskinist på varje sida av gården. Här känner jag inte så många än. Då blir livet på landet tuffare.
Egentligen hade Lisbeth Johansson tänkt sig ett litet hus på landet med en lagom stor trädgård. Men allt blev precis tvärtom.
– Ja, det var noll rätt. Nu bor jag och Nisse (hunden) i ett hus med tre plan och en stor engelsk trädgård på 5 000 kvadratmeter.
Huset är mycket vackert beläget på Romeleåsen sydsluttningar med fantastisk utsikt. Alldeles intill tomten porlar en liten bäck nedför sluttningarna och dovhjortarna stryker förbi på kvällarna.
– Här är fint, säger Lisbeth Johansson.
Hon har arbetat med djur i nästan hela sitt liv. Både som egen företagare och på djursjukhuset i Malmö. Lisbeth Johansson har gått den långa vägen och sedan byggt på med kurser.
– När jag började fanns det inte så många djurutbildningar. Nu har jag en utbildning som kallas C15, jag får hantera mediciner och ge sprutor bland annat.
På gården i Malmö drev hon och hennes före detta man pensionat för både hundar och katter. I Skottarp kommer det att bara bli katter.
– Jag ska gå här och mysa och ha det skönt med katterna. Hundar kräver mycket mer. Allt blir mycket större. Man måste ha rastgårdar och motionera dem dagligen.
Flera av hennes kunder från pensionatet i Malmö kommer att följa med till Skott-arp med sina katter.
– Vi hade djurpensionatet i 22 år och många av kunderna har varit med länge. En kund är inne på tredje katten. Man har även utvecklat vänskap och lärt känna flera av djurägarna.
Med sin långa erfarenhet i bagaget tror Lisbeth Johansson att hennes kunder känner en viss trygghet.
– Jag har lärt mig att se signaler hos djuren om något inte står rätt till eller om de är på väg att bli dåliga.
Kissemissarna kommer att bo på bottenplan. I dag finns plats för 15 katter, fullt utbyggt kommer det att bli 25 boxar.
Längst upp på tredje plan har Lisbeth Johansson inrett två stora syateljéer. Här ska hon utveckla sin andra passion: textilhantverk.
– Jag har hållit på länge på hobbynivå. Nu finns det äntligen plats för mina täcken, kuddar och askar.
Hon gör textilaskar med mönster och bilder på som kan användas som smyckeskrin.
– Jag bygger upp askarna med fack och våningar.
När det blir lite varmare planerar hon att tillsammans med ett par andra kvinnor att åka ut och sälja sitt hantverk.