Uppdrag: att aldrig vara servil

Text: Lena Stadler
Publicerad 26 januari 2012 4.00 Uppdaterad 26 januari 2012 4.00

Skurup.
– Konst handlar om att uppföra sig illa, skapa gnissel och raseri. Det säger Lars Vilks, konstnären som kan konsten att få folk att se rött.

– Man ska inte vara servil. Man ska böka i människors fördo mar och begränsningar, säger Lars Vilks när vi träffas i matsalen på Skurups folkhögskola ett par timmar före föreläsningen.

Själv lever han som han lär. Med två konceptuella projekt har han ruskat om den breda allmänheten och skapat livlig debatt. Få har missat turbulensen kring svartbygget Nimis i Kullabergs naturreservat och teckningen av profeten Muhammed som rondellhund, ett spontanprojekt med konsekvenser.

Trots sina inbördes olikheter finns mycket som förenar de båda projekten, menar Lars Vilks.

– Rondellhunden är ett konceptuellt processverk som Nimis, men med mindre skyddsnät. Länsstyrelsen har bytts ut mot al-Qaida. De är lika råbarkade, men med olika utrustning.

Livet efter rondellhunden har präglats av en eskalerande hotbild mot Lars Vilks. En grupp livvakter följer honom vid varje förflyttning, vilket även inkluderar de många turerna till Nimis, där reparationsarbetet är ständigt pågående. Snart är bygget åter aktuellt i Helsingborgs tingsrätt: en tidigare livvakt anmälde Lars Vilks för att han huggit ner ett dött träd på marken tillhörande Krapperups gods och nu hotar en företagsbot på 50 000 kronor.

– Det är första gången som projekten kör ihop, det kan bli riktigt intressant.

Under det dryga år som livvakter följt Lars Vilks som en månghövdad skugga har föreläsningsförfrågningarna minskat. Av två skäl, tror konstnären själv.

– Dels är hotbilden och livvakterna avskräckande, dels är det politiskt känsligt att bjuda in mig. Vad jag än gör och säger är jag färgad av rondellhundsprojektet.

I år femårsjubilerar rondellhunden. Någon utställning vågar Lars Vilks inte hoppas på. Men han funderar på att plädera för införandet av en ny helgdag, Rondellhundsdagen, som ett slags monument över fanatisk politisk korrekthet och samhällelig moralhysteri.

– Hunden borde ha betraktats som en bagatell, men när bagateller får symbolvärde går sådana proportioner förlorade. Frågan är om världen ska anpassa sig till det - och det har den i stor utsträckning gjort.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu