Frågestund med Vilks i fokus

– Konst är det som konstvärlden kallar för konst, inledde konstnären, konsthistorikern, konstteoretikern och tidigare professorn i konst Lars Vilks sin föreläsning i en fullspäckad aula på Skurups folkhögskola på onsdagens eftermiddag.

Trots att flera tvekat, valde bara en student att aktivt avstå från det tre timmar långa seminariet. Samtidskonst var temat, och föreläsaren tog tillfället i akt att sätta myror i huvudet på åhörarna.

– Jag funderar på vad han egentligen tycker. Han är en väldigt karismatisk person som triggar ens tänkande, sade Natalie Migdal förtjust.

Ljus som tänds och släcks i en tom lokal, en röd lastbil liggande på sidan, julgranskulor som trampas sönder av stilettklackade skor. Allt är konst, eftersom det annekterats av konstvärlden. Och eftersom det är samtidskonst, är det också politik, konstaterade Lars Vilks.

– Det estetiska uttrycket är inte längre primärt. Primärt är det politiska, för världen har blivit politiserad för gott. Det intressanta med konsten är inte konsten i sig, utan det som sker runtomkring.

Som exempel: barndockor upphängda i ett träd som fick en betraktare att bryta benet i en upprörd befrielseakt. Anläggandet av en slingrande stig som slutar i ett böljande sädesfält och fick världsmetropolernas konstkritiker att jubla. Ren konst. Eller?

– Att påstå att allt är konst som konstvärlden kallar för konst är lite provocerande. Men det är också konst att säga det och skapa debatt, tyckte Linn Thelandersson.

Tippan Phasuk funderade i liknande banor.

– Vi diskuterade just om man kan avgöra om han är ironisk eller ej. Man får en känsla av att det finns en baktanke. Men han säger att konst är att väcka uppmärksamhet, och det gör han ju genom att säga det han säger.

Kompisen Gustav Rosenberg har en annan teori.

– Jag tycker han verkar lite bitter på konstvärlden.

Själv erbjöd Lars Vilks inga raka svar.

– Ibland undrar jag själv vad jag tycker. Livet är ett prov på distans - att hålla distansen distansen ut. Man kan alltid syssla med att beskriva världen, men man kan aldrig landa på en säker punkt.