Britt-Mari kan tacka katten för att hon lever

– Jag såg katten flera gånger och tyckte inte att det stämde att den satt där, säger Birgitta Thörnkvist.

Hon bor mittemot Britt-Mari Persson på Kalendegatan i Skurup. I slutet av maj såg varken hon eller de andra grannarna till Britt-Mari. Vi lunchtid ringde de på dörren men när ingen öppnade tyckte det mest var konstigt att katten hade lämnats ensam där inne.

Senare på kvällen gick två andra grannar, Henny Johansson och Annika Hansson, in med en extranyckel.

– Vi ville ge katten mat och vatten. Men jag hade även en obehaglig känsla av att det var något som inte stämde, säger Annika Hansson när de fyra grannarna samlas på gatan och minns.

Inne i radhuset mötte de katten Kasper som satt på en stol. När de gick vidare in upptäckte de att Britt-Mari låg på golvet i sitt sovrum.

– Det gick inte att få kontakt med Britt-Mari Persson, vi lade henne på sidan och ringde ambulansen, säger Birgitta.

De såg även att Kasper rivit sin matte på benet för att försöka få liv i henne.

Låg på golvet i ett dygn

Själv minns Britt-Mari Persson ingenting från de där dagarna. Men tillsammans med sina grannar har hon kommit fram till att hon låg där ungefär ett dygn och att hon troligen har blivit yr, slagit i huvudet i en bokhylla och blivit liggande. Och kanske var det i grevens tid som katten fick fart på grannarna.

Britt-Mari Persson som har problem med hjärtat har haft svårt med vattenbalansen i kroppen och därmed även saltbalansen.

Under en period tidigare i år lade hon på sig upp mot tio kilo i vätska.

Några veckor innan hon föll ihop var hon inlagd på sjukhus och efter det har hon tagit flera vattendrivande mediciner. Det ledde troligen till saltbrist, vilket i sin tur kan leda till yrsel och kollaps.

”Obehagligt att inte ha minnet”

– Jag minns absolut ingenting och det är obehagligt att inte ha minnet, säger Britt-Mari Persson som är rädd att det kan hända igen.

– Jag vet ju inte riktigt vad det berodde på.

Hon är mycket förvånad över kattens agerande.

– Jag har inte riktigt trott att en katt hade det i sig, säger Britt-Mari Persson.

Att hon överlevde med så pass knappa marginaler har fått Britt-Mari Persson att fundera mycket på existentiella frågor.

– Varför räddades jag? Det är en underlig känsla, som att jag har fått en förlängning på livet, säger hon.

Både hon och grannarna kallar katten en hjälte.

– Det här rörde mig totalt, att Kasper kämpat för att få upp mig och att jag har så goda grannar, säger Britt-Mari Persson.

Och grannarna på Kalendegatan fortsätter att hålla kolla på varandra.

– Nu har jag sagt till henne att rulla upp och rulla ner persiennerna så jag vet när hon är uppe och hemma, säger Birgitta Thörnkvist.