Hon bevittnade rånet inifrån banken

Hennes historia är smått osannolik. Hon var på väg till banken och körde E65. Då kom en mörk bil i kapp henne från Malmöhållet och ville köra om. När vägen blev tvåfilig körde bilen om i full fart.

"De kör som biltjuvar", tänkte Siv och memorerade bilnumret.

Hon visst då inte hur rätt hon hade.

Hon var själv lite stressad för att hinna i tid till banken och hann dit precis före klockan 13. När hon kommit in i lokalen tog det inte lång tid innan hon hörde någon ropa att det var ett rån - och in i lokalen rusade de tre rånarna.

- Jag blev inte rädd, säger Siv som inte ville slänga sig på golvet.

- Det var så skitigt.

Hon satte sig ner och såg sedan hur rånarna hotade personalen.

Dörren hade låsts när rånarna kom in så de hotade att skjuta en i personalen om de inte släpptes ut.

Siv är van att ha med ungdomar att göra. Hon tror att rånarna var unga. Det såg hon på deras kroppsspråk.

- Det är osäkra killar, inte fullvuxna.

Hennes intryck ser också ut att stämma, om det nu är så att misstankarna mot den 15-årige pojken som gripits för rånet stämmer.

Hon tycket mest att de såg töntiga ut med sina tubsockar och träningsoverallsbyxor.

Men hon vågade inte ingripa, hon var inte säker på om vapnen var riktiga, eller om rånarna skulle misshandla henne.

Hennes starkaste känsla är ilskan. Det betyder inte att hon inte är berörd av vad som hon har varit med om. Hon minns förtvivlan i rösten hos en av kassörskorna.

- Det värsta är att de förstör livet för de stackars kassörskorna.

Och hon har själv reagerat i efterhand när någon pratade som rånarna.

Hon tycker att banken har tagit hand om henne väl efter rånet, och gett henne det stöd som hon har behövt.

Och hur var det med bilen som körde om henne på E65? Jodå, det visade sig att det var rånarnas bil som sedan hittades övergiven vid Sturup.

Fotnot: Siv heter egentligen något annat.