Försommarhonungen skördad och slungad

Skurup Artikeln publicerades

Drömmen om en biodling fanns redan när hon flyttade till mormors gamla hus för snart 15 år sedan. Men livet kom emellan och drömmen fick vila. Men sedan tre år är Mona Caroline Jacobs i gång med sin dröm.

Mona Caroline Jacobs driver biodling med elva bisamhällen i kupor i bostaden utanför Skurup.
Foto: Mark Hanlon
Mona Caroline Jacobs driver biodling med elva bisamhällen i kupor i bostaden utanför Skurup.

Den tredje säsongen är igång i Mona Caroline Jacobs biodling. Årets första skörd är klar.

Den fasta honungen håller flera år efter skörden, men den smakrika, nyslungade honungen finns bara en begränsad tid efter varje honungsskörd.

– Nyslungad honung är flytande och extra nyttig. Helst ska den avnjutas som den är, bara vår fantasi sätter gränser för hur vi kan använda den, säger Mona Caroline Jacobs och ger med stor entusiasm exempel på hur den bäst avnjuts: i salladsdressingar, som topping på frukostyoghurten eller till efterrätten.

Bivax är en av honungstillverkningens restprodukter som bland annat används att göra salvor på, hittills är det inget Mona Caroline Jacobs gett sig in på.
Foto: Mark Hanlon
Bivax är en av honungstillverkningens restprodukter som bland annat används att göra salvor på, hittills är det inget Mona Caroline Jacobs gett sig in på.

I år är säsongen lite tidigare än vanligt efter våren som i det närmaste exploderade i april.

– Det gav en god och tidig försommarskörd. Vad det får för effekter på resten av säsongen vet vi inte ännu, säger Mona Caroline Jacobs.

En genomsnittlig honungssommar blir det tre skördar.

Försommarskörden ger ljus, nästan ofärgad honung av nektar från raps och fruktträd. Medan hög- och sensommarhonungen kommer av nektar från blommor.

Ju senare på sommaren desto mörkare honung med mer framträdande blomsmak.

Enligt Livsmedelsverket får honung som ska säljas inte innehålla några tillsatser.

Däremot får honung från olika platser blandas, liksom honung från olika skördetillfällen och som har kommit olika långt i processen. Men Mona Caroline Jacobs tänker annorlunda.

– Vi tror att det är viktigt att låta naturen ha sin gång. Att låta varje skörd ha sin egen smak. Därför fokuserar vi mycket på hantverket och tillverkar vår honung utan uppvärmning eller blandningar, i den takt som naturen bestämmer.

Över 50 000 bin samarbetar i ett av Mona Caroline Jacobs elva välorganiserade bisamhällen.
Foto: Mark Hanlon
Över 50 000 bin samarbetar i ett av Mona Caroline Jacobs elva välorganiserade bisamhällen.

Att vara biodlare handlar minst lika mycket om att ta hand om sina bin, som faktiskt räknas som husdjur, som att skörda och ta hand om honungen.

– Bisamhällena är otroligt välorganiserade och strukturerade. Det finns en tydlig arbetsfördelning i samhällena, säger Mona Caroline Jacobs.

De yngsta bina börjar som puts-bi och ansvarar för att hålla rent i bikupan.

Uppfödarbin ansvarar för tillväxten i bisamhället medan vaktbina skyddar kupan mot hot eller intrång av främmande bin och insekter.

Spanar- och insamlingsbina står för det praktiska arbetet med att hitta och samla in nektar till honungen.

Spanarbina flyger ut och letar efter platser med god tillgång på nektar, sen flyger de hem till kupan och visar genom en dans vilket avstånd det är till platsen och i vilken riktning den ligger.

– Otroligt fascinerande. Dessutom sker ju dansen i mörker, men samlarbina uppfattar instruktionen ändå och sätter genast igång att flyga dit och hämta nektar som de flyger tillbaks till kupan med och sen iväg och hämta mer.

Den nektar som bina samlat in under säsongen ska räcka till så mycket honung att det håller samhället vid liv hela vintern.

– Vintertid sitter bina i ett så kallat vinterklot, tätt tätt tillsammans för att skydda sig. Men de rör sig hela tiden så det skiftar vem som är ytterst och därmed mest utsatt för kyla och andra faror.

Även om ett enda bisamhälle kan innehålla över 50 000 bin så trivs de inte om de blir för många.

När bina märker att det börjar bli trångt sätter de igång med förberedelserna för att dela sitt samhället.

För att det ska vara möjligt måste de få fram en ny drottning som kan stanna kvar med hälften av bina, medan den gamla drottningen flyttar någon annanstans med de andra.

– Detta kallas att bina svärmar. Ibland kan man se det ute, att det kommer ett helt moln av bin. Då är de på jakt efter en ny bostad, helst i naturen, men de kan också hitta ett nytt bo innanför vindskivorna på ett hustak eller något annat ställe där vi inte vill ha dem.

Att inte försöka påskynda den naturliga kristalliseringen som gör att honungen stelnar är viktigt för Mona Caroline Jacobs.
Foto: Mark Hanlon
Att inte försöka påskynda den naturliga kristalliseringen som gör att honungen stelnar är viktigt för Mona Caroline Jacobs.

Som biodlare försöker man förebygga att bina svärmar genom att bygga ut bikupan eller sätta dit en till. Däremot är det svårt att flytta på en befintlig bikupa.

– Nej, bina flyger tillbaks till den plats de har lärt sig är hem oavsett var kupan står. Ska man flytta en kupa måste det vara så långt bort att det är utanför binas normala rörelseområde, förklarar Mona Caroline Jacobs.

Bifakta

120 000 Bisamhällen

I Sverige finns det runt 120 000 bisamhällen (en kupa = ett samhälle).

I varje bisamhälle ryms mellan 50 000-70 000 bin.

Bin samlar nektar inom fem kilometers radie från sin kupa.

Ungefär två tredjedelar av världens odlade grödor är beroende av den pollinering som sker när insekter rör sig från en växt till en annan.

Det pågår flera forskningsprojekt med honung, bland annat på Lunds universitet där man undersöker honungens antibakteriella och läkande egenskaper.

Källa: Jordbruksverket och branschorganisationen Svenska bin.

Visa mer...