Ann-Louise Olander: Ann-Louise Olander: Julskinkan, hurtbullen och andra typer jag helst vill slippa på spa
1. Partypatrullen. Jag snackar om herrarna som med skrattsalvor, svallvågor och diverse dryckesmaterial som skvätts ut totalraserar den behagliga poolkanten. Ingen av dem tycks ha tagit någon som helst notis om entrédörrens uppmaning till lugn, utan beter sig istället som vore det väl ett poolparty i Ayia Napa. Men deras vistelse blir tack och lov kort. De svettas i brösthåret och ölen tar slut. Och det är för långt att gå till baren för att orka återvända till bassängen på nytt. Deras steg i flipflops rör sig ju betydligt långsammare än dryckesarmen i vinkel. Tack och lov.
2. Överraskningen. Här har vi den sparrisformade mannen som kliver upp på kanten, gör ett otippat graciöst svanhopp med tillhörande luftburen hoprullning, för att slutligen äntra vattenytan med ett plask i vitvalsklass. Ingen kommer sig för att säga något. Inte ens kvinnan som i vilostolen intill, ihop med såväl handduk som senaste Hemmets journal, precis blivit mer nerblötad än fjärde man i Flumride-båten på Liseberg. Karlsloken simmar två längder och försvinner sen igen. Och alla undrar vem i helskotta det där var.
3. Spavägraren. När man går på behandlingstour med bastu, massage och gud vet allt, men i bassängen på femte stationen knös ihop med en kvinna i sittprotest. Bärandes mer smink än hela Arlövsrevyn och med oblyg rysk brytning förklarar hon att någon ånga alls inte kan komma på tal, och ingen dusch, och inget annat heller. Hennes manliga sällskap ser lika besvärad ut som spavärden. Om ingen dristat sig till att slänga ut henne, sitter hon säkert kvar där än.
4. Julskinkan. Alltså jag må låta urmossig, men det rådande modet med baddräkter som löper hela vägen innanför rumpspringan, istället för utanpå, gör mig fullkomligt förvirrad. Och varför man väljer att bära denna modell på en inrättning i lugnets tecken övergår hela mitt förstånd. Är det något meditativt med att hänga ut persikan till allmän beskådan? För inte kan det väl handla om bekvämlighet? Jag kanske rent av måste köpa en och prova. Till alla som i detta sammanhang då riskerar se mig – jag ber redan nu om innerlig ursäkt.
5. Den oförberedde. Om man åker till ett spa borde det stå tämligen klart att man ges god möjlighet att bada. Badkläder torde därför också vara givet i väskan. Om man glömmer bör man icke välja att hoppa i med bara underkläderna på. I synnerhet inte om man är en man – med lövtunna, vita kalsonger. Trots all möda i världen ligger övriga gästers blickar etsade där de med all respekt inte hör hemma. Om kvinnorna i poolen rodnar av värme eller nakenchock låter jag vara osagt. Själv funderar jag mest på om det inte snart är lunch...
6. Hurtbullen. Vi har en tolv meter lång bassäng och tjugoåtta spagäster som bubblar runt i zen-mode. Sen har vi bruden som bestämt sig för att köra träningspass inför OS i simning. Ett simtag – krock. Två simtag – krock. Tre simtag – bassängen tar slut. Sedan om igen. Spektaklet når ingen verklig ände förrän övriga badgäster i gemensam flytkamp skärmar av hela poolen. Men ingen säger ett ord, för ingen vill väl vara...
7...Surmulen. Idioterna som inte begriper att man ska kliva upp ur bubbelpoolen medan den renas, som skvätter vatten utan en ursäkt eller lämnar blöta badrockar i rottingstolarna. De ger min inre moralpolis häftig hjärtklappning. Men på en spainrättning bör man i rimligaste mån ta ett andetag till, och hålla känslorna innanför bikinin. Man har för helvete betalat pengar för att komma hit och koppla av! Gnälla om andras uppförande får man faktiskt göra en annan gång, på annat håll. I en krönika exempelvis, om den chansen ges.
