Kraften finns hos hästarna

Skurup Artikeln publicerades

Hästgården Humlamaden ligger vackert i en skogsglänta. Trots närheten till Veberöd, känns det som om att man var djupt inne i sjumilaskogen, långt från bebyggda trakter.

– Här ute är en lugn miljö. Själva skogsgläntan känns som en omfamning, säger Lis-Lott Andersson, som driver hästgården. Fram till 1997 arbetade hon som distriktssköterska och drev ridskola för barn på fritiden.

– När det visade sig att stunden i stallet var en av veckans höjdpunkter även för föräldrarna, började jag fundera över vad som är viktigt i livet och insåg att det fanns så mycket mer att göra av samvaron med hästar.

Numera kommer inte bara ridskolans elever till Humlamaden. Hit kommer också sjukskrivna för att njuta av stillheten och få rehabilitering och hitta sin inre drivkraft. – Det är välkänt att naturvistelse och närheten till djur skyndar på tillfrisknandet. Och just hästar har en stor förmåga att dela med sig av sin trygghet och styrka. Det har vi sett många bevis på.

I ett par omgångar har långtidssjukskrivna patienter vid Vårdcentralen i Skurup deltagit i ett projekt där en del av rehabiliteringen förlagts till Humlamaden.

Deltagarna har börjat sina dagar med en stunds samling och fika.

– Många som är långtidssjukskrivna saknar ett sammanhang att vara i. För dem är det viktigt att träffas och prata.

Därefter väntade morgonrutinerna i stallet. Det har handlat om att mocka, ta in och ut hästar i hagarna, sopa stallgolv och smörja träns.

– Jag har försökt lägga upp det så att varje deltagare själv får känna efter hur mycket han eller hon klarar. Ingen behöver prestera eller känna några krav på sig att vara duktig.

I början av vistelsen på Humlamaden var orken lite sämre. Några av deltagarna var dessutom rädda för hästarna.

– Vi tvingar absolut ingen till någonting. Allt ska komma efter den egna lusten. Men efter en tid här brukar de allra flesta våga närma sig hästarna.

Alla de åtta som deltog i rehabiliteringsprojektet vågade efter en tid sig upp på hästryggen för avslappning och ridning.

– Här handlar det inte om ridning i egentlig mening, utan om att åka häst. Till skillnad från en vanlig ridskola där ryttaren påverkar hästen låter vi hästarna påverka deltagarna. Det är två helt skilda saker.

Att deltagarna fick göra samma sak varje morgon kan låta lite tråkigt, men har en poäng.

– Inom ramen för rutinjobbet fick de chans att göra så mycket de orkade och att ta ett litet steg i taget. De kunde mocka en box eller sopa en bit av stallgången och känna sig stolta och nöjda med att ha klarat det. På det viset blir upplevelsen av att förbättras och orka mer tydlig. Dessutom får deltagarna möjlighet att lära känna sin kropp och se var gränserna går efter sjukdomen.

Det moderna livet ställer stora krav på människan. Tekniken gör att vi ständigt är nåbara, tempot är uppskruvat och information i olika former sköljer över oss.

– Men våra hjärnor är kvar på stenåldern, då förutsättningarna för livet såg helt annorlunda ut, menar Lis-Lott Andersson. Det är inte konstigt att folk går i väggen eller drabbas av utmattningsdepressioner.

Under nästan hela människans utveckling har hästen funnits vid vår sida och liksom hjälpt oss framåt. Tack vara den har vi kunnat transportera oss snabbare, den har burit och dragit vagnar och jordbruksredskap.

– Det är som att vår närhet till hästarna numera finns nedärvd i generna, funderar Lis-Lott Andersson. Hon beskriver kontakten mellan häst och människa som en historisk resa och i litteraturen liknas den vid den tidiga kontakten mellan mamma och barn.

– Kommunikationen är ordlös, men tydlig. Hästar är lyhörda och de läser och speglar oss.

Det sägs att en flock vilda hästar vid ett vattenhål kan avgöra om lejonet som närmar sig är mätt eller hungrigt. På samma sätt vet hästarna i Humlamaden att ridskoleeleverna med autism inte är aggressiva eller något hot, trots att de kanske fäktar med armarna eller gör plötsliga ljud.

– Hästar visar också mycket ömhet och uppskattning, påpekar Birgitta Jacobsson, som är psykolog och volontär på Humlamadens hästgård. Ibland är ömhetsbevisen tydliga och de gnäggar när du kommer. Eller också lägger de bara sitt huvud mot din axel eller snusar lite mot din kind.

Sådant får även den tveksamme att vara mindre rädd.

– Flera av deltagarna som var hästrädda när de kom sade att de var förälskade när de lämnade Humlamaden, berättar Lis-Lott Andersson Så starka blev banden till hästarna.

Efter morgonrutinerna väntade en fikapaus. Då utnyttjade man de vackra omgivningarna i Humlamaden och satt en stund i naturen. Ofta kom det goda och naturliga samtalet igång då.

– Deltagarna hade en massa livsvisdom och klokskap att dela med sig av.

När deltagarna kände sig mogna fick de möjlighet att rida ut i skogen. Då använde man ingen traditionell sadel, utan en enklare variant så att ryttaren kom närmre djuret.

– Det är nästan som att vaggas när hästen rör sig under en. Jag brukar använda de stunderna för en kroppsresa. Eftersom hästen leds kan ryttaren helt och hållet koncentrera sig på sig själv och känna efter hur varje del av kroppen känns. Det är en nyttig övning för den som varit stressad och lärt sig att ignorera kroppens varningssignaler.

Andra gånger har deltagarna gjort avslappningsövningar på hästryggen. Att vila mot en varm och trygg djurkropp ger så mycket mer än avslappningsövningar på en kall brits. – Jag brukar uppmana deltagarna att lyssna till hästens hjärtljud och liksom bli ett med dess blodomlopp. Avslappningen har effekt och det händer att folk näst intill somnar i stillheten.

Inte sällan väcker övningarna på hästryggen starka känslor till liv och får ryttaren att gråta eller känna lycka.

– Efteråt låter vi ryttaren sitta en stund inne i boxen hos hästen, som mumsar hö. Där kan de reflektera över vad som hänt, känna efter hur de mår och fundera över sin framtid. De har även fått möjlighet att skriva ned allt det i en egen bok, llt som ett led i att komma vidare och att se nya möjligheter. Det är en livskris att vara sjuk en längre period. Men all förändring leder också till utveckling som i slutänden kan vara positiv. Det gäller bara att hitta den nya stigen.