Ninni Holmqvist fick kulturstipendium

Skurup Artikeln publicerades

I tisdags delade Sparbankstiftelsen Skåne ut fem kulturstipendier till framstående kulturutövare i Skåne. En av dem som fick ta emot 50 000 kronor var Ninni Holmqvist, författarinna från Rydsgård som fått stor uppmärksamhet de senaste åren för sina noveller.

- Det är alltid roligt att få stipendier och det här kom som en total överraskning för mig. Pengarna känns som en skänk från ovan, 50 000 kan jag leva på och skriva för i ett halvår, säger Ninni Holmqvist. Hon debuterade 1995 med novellsamlingen Kostym som fick ett mycket positivt mottagande. Sedan dess har hon hunnit ge ut Något av bestående karaktär 1999 och förra hösten kom ytterligare en novellsamling, Biroller. Sedan några år bor Ninni Holmqvist utanför Rydsgård men hon är född i Lund 1958 och uppvuxen i och utanför Malmö. Sin skrivutbildning har hon fått på folkhögskolor och på Göteborgs universitet och förutom det egna skrivandet försörjer hon sig i dag som översättare och lärare på skrivkurser. Ninni berättar att hon redan som barn skrev mycket, framför allt små dikter och ordlekar. När hon blev äldre upptäckte hon att saker och ting klarnade och blev tydligare när hon skrev, men trots det stora intresset för att skriva tog det tid innan det blev någon bok. - Jag var nog lite rädd för det där allvaret, rädd för att bli yrkesutövande. Debuten kom först vid 37 års ålder men drivkraften tycker hon är densamma som när hon var liten. Hon säger att hon skriver för att förstå och se och för att bli begriplig och synlig eller åtminstone få en känsla av att vara det. Hennes böcker handlar mycket om relationer och maktstrukturer och i sin senaste novellsamling Biroller utforskar hon bland annat kvinnors sätt att dominera och förtrycka. - Ofta framställs kvinnor som svaga och goda offer för onda och grymma män, medan man däremot aldrig hör något om mansmisshandel eller kvinnors kränkningar. I Biroller berättar hon om olika konstellationer av människor och skrivandet menar hon har hjälpt henne att komma till en förståelse av de frågor hon ställt sig kring maktförhållanden. - Jag försöker ofta angripa en fråga från olika håll och berätta om olika aspekter. Det är också orsaken till att jag skriver kortare berättelser. Hennes sätt att jobba har gjort att hon blivit kallad novellist, en etikett hon inte alls gillar. - Det har blivit för mycket tjafs om det här med noveller, att det är inne och något speciellt. Inte undra på att folk hellre läser romaner, det känns bara finkulturellt med noveller och pretentiöst och inte ett dugg kul. Själv orkar hon inte ens längre läsa noveller och hon har nu bestämt sig för att byta genre. - Som novellist blir man mest läst av kulturnissar och inte så mycket av vanligt folk. Dessutom tycker jag inte jag når ut med innehållet utan det talas bara om formen. Och det är väldigt tråkigt när man faktiskt har något att säga - eller åtminstone något att fråga.