Nytt inbrott i kiosken på idrottsplatsen
När Rosa Persson kom till anläggningen klockan 05.20 på tisdagsmorgonen möttes hon av krossat glas och utslängt godis på verandan framför kiosken.
– Jag stannade utanför och ringde polisen direkt. De kom och undersökte platsen redan efter någon timme, vilket var jättebra. Då hann vi städa upp så att barnen kan ha sin förmiddagsfika här som planerat, säger Rosa Persson.
För inbrottet har ju skett mitt under pågående summercamp, med ett stort antal barn och unga på plats som behöver kunna nyttja veranda och kiosk.
Den här gången har tjuvarna gett sig på den främre rutan till kiosken. Glaset har inte suttit där speciellt länge, samma ruta krossades nämligen i april månad. Och så sent som i förra veckan slogs en av sidorutorna sönder.
– Men det här är första gången som de faktiskt lyckats få ut grejor ur kiosken, fastän vi är noga med att inte ha något som står på disken närmast rutorna, säger Rosa Persson.
Rutan har troligtvis slagits sönder med hjälp av två hjärnrör med små stativ i ena änden. Dessa har tjuvarna haft med sig till idrottsplatsen.
– De låg kvar här utanför när jag kom. Jag skulle tro att de hör hemma vid någon byggställning, säger Rosa Persson.
Men i försöket att komma innanför glaset har någon av inbrottstjuvarna skadat sig. Intorkat blod på den nedre kanten vittnar om att någon måste ha lämnat platsen med skärsår.
– Och jag tror att polisen hittade något spår på insidan också. Man hoppas ju att det kan leda någonvart, säger Rosa Persson.
Godiset som tjuvarna fick tag i, en låda med gräddkola och några dextrosol, lämnades av någon anledning kvar på marken utanför. Och inget annat verkar ha försvunnit från kiosken.
– Kanske blev de skrämda och avbrutna, säger Rosa Persson medan hon dammsuger upp det sista glaskrosset på verandan.
I väntan på att glasmästarna ska komma bommas rutan igen med en stor träskiva. Och fotbollslägret kan rulla på som planerat.
– Vi är här för barnens skull, för att de ska kunna spela fotboll och ha kul. Och så kommer andra och förstör. Det känns väldigt, väldigt tråkigt, konstaterar Rosa.
