Annons

Prisade fjäderfän lockade nyfikna

Det var ett liv och ett kiv på Nils Holgerssongymnasiet i helgen. Och det var inte konstigt med tanke på att över 180 kacklande och kvackande fåglar fanns att se på Sydsvenska Dvärghönsföreningens årliga utställning i Skurup.
Skurup • Publicerad 20 januari 2019
När Milan Hjalmarsson tröttnat på att titta på fjäderfän och lagt sig på golvet är det hans tur att bli kikad på av en av tupparna.
När Milan Hjalmarsson tröttnat på att titta på fjäderfän och lagt sig på golvet är det hans tur att bli kikad på av en av tupparna.Foto: Moa Dahlin

Både uppfödare och entusiaster och nyfikna Skurupsbor hittade till Sydsvenska Dvärghönsföreningens utställning på Nils Holgerssongymnasiet i helgen – en utställning som börjar bli tradition i lokalerna.

Att det här är en riktigt, riktigt stilig anka är inte att ta miste på. Rasen är gul orpington.
Att det här är en riktigt, riktigt stilig anka är inte att ta miste på. Rasen är gul orpington.Foto: Moa Dahlin

– Vi har haft utställningarna här på skolan i säkert tio år, och det är fjärde året i den här lokalen, säger Göran Johansson, ordförande för föreningen som har medlemmar i hela södra delen av Sverige men främst från Skåne, Blekinge och Halland.

bild 1/2
Stora höns och tuppar ska det vara, tycker Eva Månsson från Svedala som har många sorter hemma.
Gun Karlsson minns hönsen i sitt barndomshem i Slimminge på utställningen.
Stora höns och tuppar ska det vara, tycker Eva Månsson från Svedala som har många sorter hemma.
Gun Karlsson minns hönsen i sitt barndomshem i Slimminge på utställningen.
Annons

Namnet till trots så är det långtifrån bara dvärghöns som medlemmarna ställer ut. I ena ändan av lokalen finns en rad burar med några av hönsvärldens riktiga tungviktare. Eva Månsson från Svedala visar upp stora tuppar och höns av några sådana raser.

– Jag gillar stora fåglar! säger hon.

En som fascineras av en wyandotte-tupp i fyra-femkilosklassen är lille Milan Hjalmarsson Karlsson, som är här med mamma Sofia Hjalmarsson och farmor Gun Karlsson. Hon får minnen från barndomen väckta av hönsen.

I just det här fallet är det ingen tvekan om att det var den blå friesenhönan som var först.
I just det här fallet är det ingen tvekan om att det var den blå friesenhönan som var först.Foto: Moa Dahlin

– Det är roligt att se alla olika sorter. När jag växte upp i Slimminge på 60-talet hade vi höns och gäss hemma – som mor slaktade själv, då blev jag ledsen minns jag.

I andra ändan av lokalen och storleksskalan sprätter små spensliga men seniga brittiska stridstuppar omkring i sina burar, med full koll på granntupparna i burarna intill. Och utställningen är inte bara hönsens domäner – även ankor och gäss har sin plats.

Ulrika WangelSkicka e-post
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons