Svårt att ta sig fram i rullstol

Men det var inget som Wladislawa Börjesson tänkte på, inte förrän hon hamnade i rullstol efter en stroke. Nu tvingas hon ut på vägen för att kunna ta sig fram i byn.

Wladislawa Börjesson gillar att komma ut i friska luften. För fyra år sedan gick hon långa promenader varje dag, ofta upp mot en halv mil. Men livet kan snabbt förändras.

En stroke och Wladislawa hamnade i rullstol då hela hennes vänstersida nästintill förlamades. Fortfarande fyra år efter stroken har hon ingen styrka i vänster arm och kan knappt stödja på vänsterbenet.

I dag har Wladislawa en personlig assisten som hjälper henne ut i byn. Men rullstolen känns inte särskilt säker. Inte på de buckliga och ihoplappade trottoarerna.

– Det har hänt att hjulen fastnat i ett hål och då tar det tvärstopp med rullstolen. Hade jag inte haft bälte hade jag trillat ur, säger hon.

Och trottoarkanterna som inte är nerfasade utan ganska höga vid korsningarna underlättar knappast när man vill fram med en rullstol. Då har Wladislawa ändå en rullstol för just utomhusbruk när hon är ute i byn.

Värst är Västra och Östra Storgatan som går rakt genom Rydsgård. Under de fyra åren efter hennes stroke har, enligt Wladislawa Börjesson, inget gjorts för att förbättra trottoarerna.

Rädslan av att ramla med rullstolen har gjort att Wladislawa och hennes assistent nu går längsmed bilarnas körbana i stället. För där är asfalten åtminstone jämn.

– Men då kan det vara stora lastbilar som kör förbi och det känns också otäckt, säger hon.