Han började spela pingis som 90-åring: "Veckans höjdpunkt"

Sport Artikeln publicerades
Olle Johansson fokuserar på bollen under sin onsdagsträning i Kåseberga klubbvilla.
Foto:Moa Dahlin
Olle Johansson fokuserar på bollen under sin onsdagsträning i Kåseberga klubbvilla.

Det är aldrig för sent att få en lycklig barndom, sägs det. Det är heller aldrig för sent att inleda en ny sportkarriär. För snart fyra år sedan fick Olle Johansson från Kåseberga en bordtennisracket i 90-årspresent. Nu är han fast. Pingisträningen varje onsdag är veckans höjdpunkt.

Olle Johansson tar tag i två handtag och rullar in i pingissalen i Kåsebergas klubbvilla.

Han ska fylla 94 år i februari. Det skulle kunna ha varit en rullator som han sköt framför sig.

Men det är bäste kompisen Åke Nilsson som han rullar in bland de uppdukade spelborden i den gamla pingishallen. Åke är nästan 20 år yngre än Olle men har drabbats av några sjukdomar och skador på ålderns höst. Sådant elände som Olle har haft turen att slippa.

Fast i den här miljön spelar handikapp och ålder ingen roll. Inte kön heller, för den delen. Åkes sambo Ulla kliver mer än gärna in på det slitna parkettgolvet och pressar tillbaka gubbarna med flacka backhandsslag.

Det känns som att det är idrottens själ som vi har hamnat i, en helt vanlig onsdagseftermiddag i Kåseberga.

Åtta pensionärer äter fläta och rulltårta och dricker kaffe. Om det vore PRO-dans hade de varvat fikastunderna med benrörelser i takt till musik och säkert lite omslingrande kroppskontakt. Fast det här är något annat. Här står de parvis på behörigt avstånd med ett nät som markerar revir. De fattar inte vännens hand utan greppar en träplatta på skaft, med vilken de driver sin motståndare från hörn till hörn.

Olle Johansson älskar varje minut av spelet.

När han fyllde 90 – det är några år sedan – fick han ett medlemskap i IF Ale samt en bordtennisracket i födelsedagspresent av vännen Åke. Det kan ha varit den bästa och viktigaste present han har fått.

Olle har lärt sig att serva med högt uppkast och är trygg i backhandspelet. Forehanden har han säkert jobbat upp till 100-årsdagen. Men framförallt uppskattar han den gemenskap och värme som fyller ut varenda vrå i den gamla tegelbyggnaden vid idrottsplatsen i Kåseberga.

– Jag räknar numera veckorna från onsdag till onsdag och det är för att jag har min bordtennis då. Den är viktigare än allt annat. Det är bara när jag åker utomlands som jag inte spelar. Och det är lite bökigt, för vi har en son i Finland, en på Irland och en i Stockholm...

Olle Johansson kommer ursprungligen från Göteborg och flyttade till Kåseberga 1980. Han arbetade tills han var 85 år och började spela bordtennis när han var 90. Men han tycker inte om att prata ålder.

– Man talar om gamla människor. Vadå gamla? Vad är gammal? Föräldrar kan tycka att barnet har blivit gammal när det fyller åtta år, andra sätter gränsen för "gammal" vid 65 år. Det där är bara siffror. Ingen vet vad "gammal" är.

Olle och gänget sätter ifrån sig muggar och samlar ihop kaksmulor i en handflata. De går eller rullar ut i pingishallen för att avsluta onsdagen med dubbelspel.

– Vem vi spelar med? Tja, med den som står närmast, säger Åke Nilsson och skrattar.