Halmacupen är inget för skrikiga föräldrar

Den senaste tiden har barn- och ungdomsfotbollen plågats av skandaler och svarta rubriker. Matcher i Malmö har spårat ur i bråk. Föräldrar har jagat domare, en pappa har sparkats ner, ungdomsgäng har attackerat spelare och polisanmälan har gjorts.

Idrotten ska stå för sunda värderingar och god uppfostran men i dessa dagar kan det finnas en del som tvivlar på idrottens positiva budskap.

Helena Alvesalo, ungdomsledare i LEV 06 (en sammanslagning mellan Lövestad, Esperöd och Vanstad) har länge jobbat för att göra ungdomsfotbollen mer lustfylld och mindre allvarlig. Hon är främmande för att toppa lag där barn är inblandade och är noga med att alla ska känna sig lika viktiga och välkomna i gruppen – oavsett förmåga.

Det är med bestörtning hon har tagit del av rapporteringen kring ungdomsmatcher som spårat ur i Malmö.

– Det är förskräckligt, men inte förvånande. Vi känner till de här problemen och förbunden jobbar säkert med frågorna. Men det känns som att informationen inte når fram till de ledare och föräldrar som verkligen behöver den, säger Helena Alvesalo.

Hon är ledare för ett lag 14-åriga flickor och har själv inte upplevt samma flagranta övertramp runt fotbollsplanerna som vi kunnat läsa om den senaste tiden. Men hon har ändå hört och sett föräldrar kommendera och stressa barnen på planen.

– Jag tror inte att tjejfotbollen är lika utsatt som pojkfotbollen. Det är precis som att pojkarna förväntas tåla mer, men de är förstås lika känsliga. Det är hemskt att höra tränare till sjuåringar skrika ”bredda gubbar!” Varför då? De kommer själva att upptäcka när det ska breddas. Jag tror inte på att detaljstyra barn på det viset.

– Gapande föräldrar en spegel av det samhälle vi lever i, där det som räknas är att komma först och att vinna. Det finns mjuka värderingar som har glömts bort. De vill vi lyfta fram, säger hon.

Halmacupen har blivit ett forum för Helena och LEV 06 att få ut sin filosofi kring hur ungdomsfotboll ska bedrivas. Turneringen hade premiär förra sommaren och skiljer sig på flera punkter från andra motsvarande arrangemang. Inga resultat räknas och runt planen har vuxenfria zoner upprättats. Parollen är ”teknik, glädje och kreativitet – fotboll på barnens villkor!”

– Vi fick positiv respons förra året och många bär med sig det som en positiv upplevelse. Ungdomarna hade inga problem med att inget speciellt lag utsågs till vinnare, jag tror snarare att de tyckte det var rätt skönt. Sedan kan säkert någon spelare ha räknat ut att ”vårt lag vann nog” och det kan man ju få göra. Ju fler som kände sig som vinnare, desto bättre, säger Helena.

Halmacupen kommer att arrangeras i början av augusti. Redan i fjor fick Helena påtryckningar om att även pojkar skulle få möjlighet att spela och i år är det därför fritt fram att anmäla pojklag.

– Jag hoppas att vi får in en del anmälningar. Vi satsar på lekfullhet, glädje och kompisskap och tror att det är tilltalande även för pojklag.

Men ska det verkligen behövas vuxenfria zoner runt planen? Är inte föräldraengagemang viktigt?

– Det är jätteviktigt. Fotboll är en sport som väcker känslor och som berör. Alla vuxna har också möjlighet att se matcherna från en läktare – men på behörigt avstånd. Det blir en väldigt behaglig och avslappnad stämning bland de vuxna som är på plats.

– Man ska veta att det finns ett helt berg av attityder kring ungdomsfotbollen att försöka flytta. Halmacupen är vårt lilla bidrag, avslutar hon.