Dagens sportbilaga innehåller sju sidor med glitter och glamour. Pristagare med famnen full av glaspjäser och prischeckar. Stolta. Glada. Rörda.
Jag lovar, de har gjort sig förtjänta av varenda nickel av prissumman och varenda partikel av glaspjäsen.
Men fullt så glamourös som idrotten framställs på de närmaste sidorna är inte i vardagen.
Bläddra fram till sidan 16 – och uppvaknande blir brutalt. Där slår verkligheten emot oss med full kraft. Den verklighet som dagligen plågar åtskilliga klubbar och som är ett hot mot hela idrottsrörelsen.
Den klasiska badmintonklubben Bollen från Ystad riskerar att gå i graven.
Man saknar inte spelare. Utan ledare.
Man saknar människor som vill göra en insats för föreningslivet. Som är beredda att träna ett gäng ungdomar, som kan tänka sig att döma matcher, köra till bortamatcher och kanske ta en period i styrelsen.
Det som håller på att hända i BMK Bollen är tyvärr ingen isolerad händelse. För många klubbar består vardagen av en kamp för att få ihop pengar och ledare till verksamheten.
Idrottsrörelsen är helt beroende av människor som bryr sig. Som ser sambandet mellan idrott och fostran. Som kan sätta in idrotten i ett socialt sammanhang.
I skenet av den överlevnadskamp som pågår i BMK Bollen känns alla eldsjälar och ledare som finns ute i klubbarna extra värdefulla.
Och en idrottsgala extra angelägen.
Även vardagshjältar förtjänar glamour.