YA möter nyförvärvet Thynell

Helsingborgskillen berättar att han redan fått gliringar från lagkamraterna över hans sätt att uttala bokstaven u. Skämtsamt förklarar han att han nu hårdtränar för att få in den rätta Ystadsaccenten, så att han gör sig förstådd.

Just att göra sig förstådd kan också behövas inför det som komma skall. Nyförvärv kan nämligen inte bara glida in tyst i laget och låtsas som om de alltid varit en del av det.

Det gäller att kunna tala för sig.

– Jag måste väl göra ett debutanttal så småningom. Jag får skriva ihop något bra. Jag brukar vara ganska vass på det där, så jag ska nog få ihop något, säger 23-årige Thynell.

Han skrattar och skämtar mycket under intervjun. Han säger också att det är sådan han är: glad, skämtsam och rolig.



För tillfället går han i väntans tider inför eventuella practical joke-välkomnanden från lagkamraterna. Samtidigt ser han det inte som omöjligt att han har svar på tal om de hittar på något sådant hyss.

– Jag ska bara bli lite varm i kläderna först. Sedan kan jag nog ge tillbaka lite, säger han och ler lurigt.

Ovanstående rader kanske ger en bild av att den 203 centimeter långe och hårdskjutande vänsternian inte riktigt kommit in i laget än. Det är i så fall en missvisande bild. Gemenskapen i YIF var bland det första han fick ta del av när han tog sina begynnande steg i klubben och staden.

– Det bästa intrycket av Ystad hittills är nog laget. Jag har ju bara varit i OV (Helsingborg) innan så det var lite speciellt att byta klubb. Men de har tagit hand om mig riktigt bra. Seifert, den stora hövdingen, var den första som tog hand om mig. Han är mycket för laget och sammanhållningen. Konrad (Rasmussen) och Linus (Rasmussen) har också tagit hand om mig och jag har visats runt i staden så jag hittar i stort sett överallt nu.

En annan gemensam faktor han hittat i YIF är det som han beskriver som sin enda last – snusningen.

– Jag vet inte om jag har någon last, men det ska vara snuset i så fall.



Har någon ifrågasatt kopplingen mellan snusning och elitidrott för dig?

– Nej, det är nog 60 procent av handbollsspelarna som snusar. I YIF är det säkert 70 procent. I OV var det inte så många så jag var lite orolig när jag kom hit att de skulle norpa snus ifrån mig...

Nog pratat om snus och debutanttal. Thynell är i första hand i Ystad för att spela handboll. Och han kommer hit med en känsla han inte burit med sig på ett bra tag – en känsla av nytändning.

– Jag har gått lite bakåt på slutet i OV. Det har varit lite av samma sak hela tiden och det har inte funnits någon nytändning. Nu finns det det och nu är träningen rolig igen och jag känner att verkligen utvecklas hela tiden.



Ända sedan barnsben har Thynell jämförts med sin far Thomas Persson, som både spelat OS och VM i handboll och som är en stor handbollsprofil i Helsingborg. Jämförelsen lär han inte bli av med i första taget, men någon prestige mellan sig själv och farsan anser han inte att det finns.

Därmed inte sagt att prestigen inte existerar i handbollsfamiljen han tillhör.

– Det är nog mer mellan lillebrorsan och farsan i så fall. Lillebrorsan har ju en del J-landskamper och det har inte farsan. Å andra sidan har farsan ett SM-guld.

Lillebrorsan, det är Mattias Thynell, som också lämnade OV efter förra säsongen. Ny klubbadress är HK Malmö, det vill säga en av YIF:s seriekonkurrenter.

Vem av er har störst chans att ta SM-guld?

– Det är jag känns det som. Nej då, Malmö har ett duktigt och bra lag, men jag vill verkligen inte förlora mot lillebrorsan.

Han berättar att hans mamma Marina, som själv inte har någon handbollsbakgrund, är den som odlat det största handbollsintresset i den handbollstokiga familjen. Över huvud taget följer föräldrarna sina söner var de än spelar. Så har det alltid varit. Och så lär det fortsätta.

Men frågan är vilket lag de ska följa mest nu – HK Malmö eller Ystads IF.

– De åker ju land och rike runt och följer oss. Folk har sagt till dem att nu får de bosätta sig i Svedala så det inte blir så långt till varken Malmö eller Ystad...



Tidigare har Thynell haft problem med skador. Knätrubbel, lårtrubbel och en axel ur led har till exempel bromsat hans utveckling. Nu tycker han att han känner sin kropp bättre och han är inte orolig över att dessa bekymmer ska fortsätta att förfölja honom.

I stället är han i Ystad för att leverera.

– Jag har alltid haft höga krav på mig själv. Jag blir fruktansvärt arg om det går dåligt. Det gick lite upp och ner i OV, men nu hoppas och tror jag att det ska gå riktigt bra.

Mycket är givetvis nytt för Thynell i YIF än så länge, men till skillnad från övriga lagkamrater har han sedan tidigare spelat under YIF-tränaren Pelle Käll, som ledde OV till elitserien 2007. Detta ska dock inte ha spelat in i Thynells val av klubb.

– Nej, det var väl mer Pelle som valde mig. Men jag har alltid trivts bra med Pelle och nu har han säkert utvecklats ännu mer som tränare.



Vilka blir YIF:s styrkor tror du?

– Vi blir tunga att möta och målvaktsspelet blir nog riktigt bra. Vi har två helt olika målvakter som båda är väldigt bra. Dessutom tror jag inte något lag i elitserien har en spelare som styr spelet lika bra som Seifert gör.



Vem får spela mest av dig och Björn Grön?

– Jag hoppas ju att det blir jag, men jag gillar Björn. Han är en go kille och det är bra om man är två som kan trigga varandra.

Ystads IF:s sommaruppehåll tog slut i måndags då träningen återupptogs.

Den första träningsmatchen spelas på torsdag mot lokalrivalen IFK Ystad.