Expert varnar för tung stretching

Carl Askling, medicine doktor och legitimerad sjukgymnast vid GIH (Gymnastik och idrottshögskolan) i Stockholm, är en av dem som skarpt ifrågasätter stretching.

I vissa fall avråder han från den till och med.

– Jag höjer ett varningens finger för att stretcha i så kallat ytterläge, vilket är vanligt inom dans, gymnastik och truppgymnastik till exempel, säger Carl Askling och utvecklar resonemanget.

– Om man till exempel har som mål att gå ner i spagat och så lägger man på yttre kraft när man stretchar, det vill säga att man tar hjälp av någon annan eller använder sin egen kroppsvikt, då är man känslig för skador och de skadorna är ofta elaka, säger Askling och syftar på skador på baksidan av låren.



Men det här verkar handla om en extrem form av stretching?

– Jo, men ett ytterläge för en dansare är en sak. Sedan har andra sitt ytterläge. Ett ytterläge är alltid ett ytterläge och det innebär att det är ett riskläge, säger Carl Askling.

När det gäller mer försiktig stretching är inte Askling lika avrådsam. Däremot ifrågasätter han den, även om han inte går så långt att han kallar den onödig.

– Men det är väldigt tunt när det gäller forskning som visar att stretching har positiva effekter när det gäller skadeförebyggande och prestationer, säger Askling, som är förvånad över hur utbredd och rotad stretchingen är hos gemene man.

– Det läggs så stor energi och koncentration på att stretcha. Sedan springer folk iväg som värsta vedhuggarna med bredbent stil. De kanske skulle tänka mer på löptekniken i stället.



Men det här med att man blir stel om man inte stretchar – är det en myt som du ser det?

– Ja, men man måste gå till sig själv också för det är så mycket placebo i sådana här sammanhang. Om man känner att man måste stretcha för att inte känna sig konstig och stel så visst, då ska man göra det. Bara man inte smäller på i ytterläge så det står härliga till.

Det finns vetenskapliga studier som visar att stretching ger ökad rörlighet. Detta är inget Askling motsätter sig. Däremot förespråkar han att rörlighetsträning sker på ett aktivt i stället för ett passivt sätt. Med passiv rörlighetsträning menar han att muskeln töjs från ett mer stillstående läge, medan aktiv rörlighetsträning är en mer pendlande rörelse – till exempel att man ligger på rygg och sparkar uppåt.

– Jag är för aktiva rörelser. Det är passiva rörelser mot ett ytterläge jag ifrågasätter, säger Askling.



Det finns ändå de som förespråkar stretching. Vad säger du till dem?

– Det här med stretching ger av någon anledning väldigt känslomässiga reaktioner. Det är religiöst nästan. Jag vill inte sopa bort någons åsikter. Man får gå på egen känsla, men man ska ha respekt för skaderisken. Det finns studier publicerade på detta, så det är inget jag bara säger, säger Askling som samtidigt stöder sig på bristen på publicerade studier hos meningsmotståndarna.

– Det finns inget som säger att stretching skulle vara skadeförebyggande eller att det ens skulle mildra träningsvärk.