"Oscar måste koppla bort handbollen helt"

Andreas Larsson opererade sitt högra knä 15 gånger under handbollskarriären.

Till slut gav han upp.

Den avgörande skadan inträffade 1999, när Andreas var 25 år och drog itu korsbandet.

- Efter det blev jag aldrig riktigt bra. Det tog två år innan jag kände mig någorlunda återställd, men brosket i knäet hade tagit mycket stryk. Det fattades något, säger Andreas Larsson.

På avstånd har han följt Oscar Carléns skadeelände. Han lider med Ystadssonen, som är en av hans efterträdare som högernia i det svenska landslaget.

- Oscar måste befinna sig i helvetet. Att vara så nära en comeback och sedan få ett sådant bakslag. Folk kan nog inte föreställa sig vad Oscar går igenom just nu.

Men är det någon som kan föreställa sig det är det just Andreas Larsson. På grund av en liknande skada tvingades han avsluta karriären flera år i förtid.

- Om jag inte blivit så allvarligt skadad hade jag säkert fortfarande varit verksam inom handbollen i något sammanhang. Jag vill inte vara negativ mot Oscar, men det finns många exempel på idrottsmän som aldrig har kommit tillbaka efter så allvarliga skador. Det var samma sak för exempelvis fotbollsspelaren Jesper Blomqvist.

Har du något råd till Oscar Carlén?
- Ja, att helt koppla bort handbollen och göra det under en längre period. Jag tror att det är vad han mår bäst av. Sedan säger jag inte att det är kört. Oscar har så många dimensioner i sitt spel att det är möjligt att han ändå kan ta sig tillbaka till världstoppen. Men 100 procent återställd kommer han aldrig att bli.

Andreas Larsson återvände till Sverige som idrottsinvalid 2004. Men efter något år hade den sargade kroppen återhämtat sig någorlunda, samtidigt som suget efter handboll tilltog. Andreas gjorde comeback i sin moderklubb HK Country och när hans förra tränare i FK Skövde, Gunnar Blombäck, hörde av sig föll han till föga.

Det blev ett sista ryck i elithandbollen. Men paradoxalt nog var det inte knäet som stoppade honom den här gången, utan en bakterie (streptokocker) som fick hela benet att svullna upp.

- Det var efter en match mot Redbergslid i Lisebergshallen. Det började faktiskt med något så bisarrt som skoskav. Jag fick in bakterier som spred sig i hela benet. Om jag hade kommit till sjukhuset några timmar senare hade jag kunnat vara död, så allvarligt var det, säger han.

Olika öden

För många elitidrottsmän väntar en plågsam period, när strålkastarna har slocknat och kroppen har fallit i bitar. Tomheten blir stor, vilsenheten i tillvaron påtaglig.

För en del andra blir däremot "andra halvlek" av livet ännu bättre.

Andreas Larsson har blommat upp efter elitkarriären och tillsammans med storebrodern Niklas "Izor" Larsson gjort kometkarriär inom nöjesindustrin.

- Brorsan och jag pratade dagligen när jag var proffs i Tyskland. Vi smidde planer. När jag kom hem till Sverige har jag förverkligat mina drömmar, det ena har gett det andra. Vårt företag omsatte förra året 100 miljoner kronor och vi växer fortfarande, säger Andreas, som äger restauranger och pubar i bland annat Skövde, Jönköping och Oslo.

- Drömmen för alla idrottsmän är att själv bestämma när karriären ska avslutas. Ibland blir det inte så. Men i slutändan blir livet oftast ändå bra och det är jag säker på att det blir för Oscar Carlén också – oavsett vad som händer med hans handbollskarriär, säger Andreas.