”Hästsporten har blivit missförstådd”

17-åriga Thess Ganz Andersson tillbringar veckans alla dagar i stallet på gården utanför Onslunda. Hon har sju hästar i träning och tävlar med ett par av dem. Thess drömmer om att någon gång slå igenom och kunna leva på det hon älskar mer än något annat i livet. Nämligen att rida.

Men vägen till glittret och glamouren är lång och tuff. Fallgroparna är många. De flesta kommer aldrig i närheten av Globens scen och något Jerringpris.

Rolf-Göran Bengtsson är undantaget som bekräftar regeln. Han har slitit i hela sitt liv för att nå den position han har i dag inom ridsporten. Men det krävdes ett EM-guld och en förstaplats på världsrankingen för att få folkets kärlek.

Familjen Ganz Andesson tycker att valet av Jerringprisvinnare var självklart. Däremot är de kritiska till efterspelet, som har lämnat en fadd smak i munnen.

–  En av landets ledande krönikörer undrade vem Rolf-Göran Bengtsson var och skrev att han skulle dra ner brallorna på hästsporten. Många tycker också att det är hästen som borde få priset, inte ryttaren. Det visar bara vilken inställning och okunskap som finns bland folk, inte minst inom media, säger Eva Andersson, mamma till Thess.

–  Med samma resonemang skulle Zlatan aldrig kunna vinna någon Guldboll. I så fall skulle hela laget ha priset. Han vore ingenting utan sina lagkamrater.

Thess har också hört och läst efterdyningarna till Jerringpriset och reagerat på sättet som hästsporten har förlöjligats på.

–  I skolan finns det killar som hånar Rolf-Göran för att han är 50 år och tackade sin mamma. Men de förstår inte hur det hänger ihop, säger Thess.

Hon tillhör landets mest talangfulla unga ryttare och har nyligen varit med på en landslagssamling. När det gäller dotterns satsning inom ridsporten har familjen Ganz Andersson mer eller mindre gått ”all in”. 1989 köptes hästgården utanför Onslunda för att komma närmare olika tävlingsplatser. I princip varenda nickel familjen drar in läggs på utrustning, foder, startavgifter och resor till tävlingar.

– Jag och min man har vanliga jobb och vanliga löner. Ska den här livsstilen fungera, för hästsport är en livsstil, krävs det att pengarna som kommer in också hamnar hos hästarna. Det är inte mycket vi kan unna oss, säger Eva.

Thess går andra året på Österportgymnasiet i Ystad och är helt beroende av uppbackningen från föräldrarna. Både ekonomiskt och praktiskt.

– Jag delar hästintresset med mamma och pappa och tillbringar nog mer tid tillsammans med föräldrarna än de flesta andra i min ålder gör, säger hon

Pappa Joachim håller på att mocka skit i ett hästbås, han gör det dagligen. Mamma Eva plockar bort ett par halmstrån som satt sig i tröjan inne i stallet. Hon hakar på dotterns resonemang.

–  Det är mycket därför vi har valt den här livsstilen. Man kommer nära sina barn. Då är det värt allt. På köpet får man adrenalinkickar i samband med tävlingar och stoltheten när det går bra. Jag har själv sysslat med hästsport i 40 år, säger Eva.

Så växlar hon spår och byter tonläge. Eva tycker att hästsporten är missförstådd i Sverige. När sportens status kommer på tal blir hon arg, nästan bitter. Hon jämför med de förutsättningar som finns inom andra idrotter.

–  Många andra idrottsföräldrar har det så serverat för sig, men klagar ändå. Föräldrar till fotbollsspelare kan köra sitt barn till en samlingsplats och sätta det i baksätet på någon annans bil. Sedan är man ledig den dagen. Här krävs det engagemang på en helt annan nivå, vi lever inte i samma världar.

Hon nämner Tyskland som ett exempel på ett land som har kommit längre i utvecklingen.

–  Det är skillnad på hur man ser på hästsporten nere på kontinenten, fortsätter hon. I Tyskland är det huggsexa om de bästa hästskötarna, som kan tjäna upp emot 50 000 kronor i månaden. För en ”vanlig” hästskötare ligger lönen runt 25 000– 30 000 kronor. I Sverige finns det inga pengar alls. Bara utgifter.

Icke desto mindre är det i den här världen som Thess Ganz Andersson vill leva och göra karriär. Hon drömmer om att någon gång flytta till Tyskland och kanske jobba hos någon av landets stjärnryttare, ungefär som Rolf-Göran Bengtsson en gång i tiden gjorde när han lämnade föräldragården i Södra Sandby.

Hon har sju hästar i träning, varav Min Fly Easy och pappan Min Feel Easy är de som går bäst på tävling. I bakgrunden finns bland annat den än så länge något bångstyrige men kompetenta hästen U2, som Thess tror mycket på.

Säsongens stora mål är att komma med på NM eller EM för juniorer och att få rida i Scandinavium. Just nu reser familjen runt i Sverige på fem olika kvaltävlingar för att försöka skrapa ihop de poäng som krävs för att få tillträde till Göteborg Horse Show. Med alla utgifter kostar varje enskild kvaltävling omkring 10 000 kronor att ställa upp i.

Vägen från stallet i Onslunda till de fina salongerna är lång och slitsam.

Men drömmen finns där. Det kan gå.

Rolf-Göran Bengtsson fick kliva upp på Globens scen i frack för att ta emot folkets kärlek.

Än så länge håller Thess till i ett obetydligt stall i Onslunda.

De lever i två olika hästvärldar, Rolf-Göran och Thess.

Men en sak är de överens om.

Det finns en mamma att tacka.