Värre än befarat

Det har varit några tunga veckor i Fredrik Petersens handbollsliv. Redan några minuter in i EM-premiären mot Makedonien skadade Fredrik ringfingret i högerhanden och tvingades utgå.

Redan dagen efter tränade Fredrik med specialskydd och fick klartecken för spel av det medicinska teamet. Men förbundskaptenerna valde att satsa på Henrik Lundström resten av turneringen.

När kantstjärnan från Ystad kom till Silkeborg på måndagen undersöktes han av läkare. Domen var hård. Med största sannolikhet är två ledband av och fingret behöver sys.

– Jag får ett definitivt besked på onsdag, men läkarna gjorde tester och sa att fingret gick att böja på ett onaturligt sätt. Deras bedömning var att ledbanden var av.

Hur länge riskerar du vara borta från handbollen?

– Inte så farligt länge. Fem veckor snackade läkarna om.

Fredrik Petersen menar att handskadan visserligen tvingade honom att kasta in handuken i EM-premiären mot Makedonien men att han därefter var disponibel.

– Absolut, det kändes bra. Jag var med på alla övningar på träningarna och fick klartecken från det medicinska teamet. Jag var i utmärkt form och inställd på spel.

Men. Henrik Lundström växte med förtroendet på vänsterkanten och tillhörde lagets absolut bästa spelare. Samtidigt gick det inte bra för Sverige, som slutade tolva i EM-turneringen.

– Det blev fiasko både för mig personligen och för Sverige. Henrik Lundström är en härlig kille och han var riktigt duktig. Men jag tycker ändå att det fanns lägen att ge mig speltid. Vi vann trots allt bara en match.

Har du pratat med Staffan och Ola om din situation?

– Nej, ingenting.

Hur känner du inför fortsättningen i landslaget?

– Just nu känns det som att jag har gjort mitt. Skulle förbundskaptenerna höra av sig får jag ta mig en funderare. Just nu vet jag inte vilken status jag har i deras ögon.

Fredrik Petersen drar en djup suck i telefonen.

– Det verkar vila en förbannelse över landslaget för min del. Jag vill verkligen få ut det jag kan i landslaget och den här gången var jag i mitt livs form. Jag har kvaliteter att bidra med, det vet jag. Och så blir det så här. Jag är grymt besviken.

Hur upplevde du EM?

– Som frustrerande, förstås. Man förbereder sig på match och så får man reda på att man inte ska spela. Då laddar man om och är beredd på inhopp. Men det blir inget. Klart att sånt sliter på psyket. Det är riktigt tufft. Annars tycker jag ändå att stämningen i truppen var bra. Vi trivs ihop, även om allting förstås blir roligare när det går bra.

Tre av dina lagkamrater i Bjerringbro/Silkeborg, Niklas Landin, Kasper Nielsen och Rasmus Lauge, återvände som Europamästare...

– Det är fantastiskt kul, ja, jag gläds åt Danmarks EM-guld. När danskarna väl kom till semifinal visste jag att de skulle vinna guldet. De har två exceptionella spelare i Mikkel Hansen och Niklas Landin. Det avgjorde.

Kanklubblaget dra nytta av framgångarna?

– Ja, har man tre spelare som var med i startuppställningen i EM-finalen så borde det smitta av sig i klubblaget. Jag har spelat med Niklas Landin ända sedan jag blev proffs i Danmark och i mina ögon är han världens bästa målvakt.