Jubel när Skurupshästen Brioni passerade mållinjen i Elitloppet. Förvirring när reportern Calle Hammer var försvunnen och plötsligt dök upp i hotellets jacuzzi.
Årets idrottsgala bjöd på många känslotillstånd. Under två timmar riktades strålkastarna mot det lokala föreningslivet många stolta ledare och idrottare klev upp på scenen för att hyllas för sina insatser. En del av dem klev dessutom ner med rätt många extra tusenlappar i fickan.
Det var två unga tjejer som åtminstone till det yttre var mest berörda av det högtidliga tillfället. Friidrottaren Josefin la Fleur hade svårt att sätta ord på sina känslor sedan hon hade utsetts till Årets talang i knivskarp konkurrens. Och för Shiralee McGowan, GK Splitt, brast det när den förre simdrottningen Malin Strömberg läste upp hennes namn som vinnare i kategorin Årets unga ledare.
Shiralee tillbringar fem-sex kvällar i gymnastikhallen och när konferencieren Stephan Wilson Yuceyatak frågade om hon inte hade något annat liv blev svaret:
-Det här är ju mitt liv. Gymnastiken är mitt liv!
Trav och konstsim får sällan plats i idrottens fina salonger. Men på den sydöstskånska idrottsgalan släpptes de in. Den sympatiske Skurupskusken Joakim Lövgren berättade om fördelarna med att träna hästar i stället för bångstyriga tonåringar och Camilla Backman pekade på fördelarna med att träna herrar i konstsim. Jodå, det finns såna.
Samtidigt som delar av föreningslivet hyllades kan man inte låta bli att skänka en tanke åt alla föreningar och eldsjälar som inte var nominerade och som inte vann några priser. Föreningslivet har det tufft där ute. Riktigt tufft. På sina håll verkar det omöjligt att hitta folk som är beredda att sätta sig i en styrelse. Tidsbrist, är ursäkten som valberedarna får av de tillfrågade. Vem ska vara sponsoransvarig? Och vem sköter hemsidan?
Det fanns en tid när varje by hade åtminstone ett ungdomslag. Nu pågår en överlevnadskamp. Det är när diagnosen är ställd och medicinen sätts in som får vi alla dessa bokstavskombinationer. LEV 06. BSH. Liga 96. Ett av de vanligaste knepen att rädda ungdomsverksamheten är att samarbeta med grannbyarna.
Jag tror att jag nämnde det på galan i lördags. Hur jag har sett klubbar falla ihop när man har kört slut på sin eldsjäl. Tänk på det. Försök att avlasta och visa uppskattning. Ta ingen eldsjäl för given.
I lördags spreds det en hel del glitter och glamour över den lokala idrotten. Varenda ljuskägla som riktades mot människorna på scenen var motiverad.
Det finns nämligen en annan sida av vardagen. Som inte alls är lika glamourös.