Marcus Berg kan näta med händerna också

En halv säsong räckte för att IFK Göteborgs Marcus Berg skulle bli skyttekung i fotbollsallsvenskan.

Knappt två minuter räckte för att IFK Tumbas Marcus Berg skulle ta kål på IFK Ystad i handbollsallsvenskan.

Ställningen var 23-23. Åtta minuter återstod. Tumba fick en spelare utvisad och IFK Ystad ett gyllene läge att sätta in stöten i seriefinalen.



Men i stället för ett avgörande ryck mot två poäng och elitseriespel till hösten gjorde Marcus Berg 23-24 och 23-25. Av bara farten ökade Tumba sedan på till 23-26 och 23-27.

Nu är fyra minusbollar i handboll inget avstånd som skrämmer. Fråga spelarna i Guif, som i lördags hämtade in 19-25 mot Ystads IF.

Problemet var bara att de fyra målen skulle plockas in på tre minuter.

Då är fyra mål plötsligt väldigt mycket.

För mycket, skulle det visa sig.



Det blev en seriefinal som inte bjöd på något skönspel men väl på några sköna svängningar.

Ystads tränare Krister Lindgren kom till matchen i nyodlat skägg. Jag noterade att han kliade sig i det flera gånger. Det här blev nämligen något av hjärnornas kamp mellan honom och den förre världsspelaren Erik Hajas, som basar över IFK Tumba.



Gästerna inledde bäst. Genom ett synnerligen effektivt samarbete

mellan niometersfolket och Roger Järeholm på linjen satte man snabbt press på IFK Ystad. Krister tänkte till och dundrade time out-kortet i bordet efter en kvart. Mönstret behövde brytas. Han kommenderade punktmarkering och lyckades därmed strypa flödet av bollar till linjen.

När han sedan, en bit in i andra halvlek, skickade in Jacob Christensen i målet såg det ut som att han hade spelat ut sitt verkliga trumfkort. Jacob tog allt och såg ut som en tydlig matchvinnare.



Men, som sagt, det här var en match som lurade oss flera gånger om. Hjälteglorian hängde över olika spelare under kvällens lopp. Men till slut satt den mest över Marcus Berg. Nästan som om han hade lirat i Änglarna.



IFK Ystad hade, vid seger, nästan kunnat gå på röd matta mot det finrum som kallas för elitserien. Man har fortfarande stora möjligheter, men marginalerna har krympt, utrymmet för snedsteg har blivit mindre. Nu krävs det fullständig fokusering i slutmatcherna.



Tre IFK-lag är inblandade i den allsvenska toppstriden. Ett ska bort.

Jag tror det blir Kristianstad.

I min värld är Ystad och Tumba allsvenskans två bästa lag. Logiskt sett borde därför båda gå direkt till elitserien.

Å andra sidan är idrott sällan logisk.

Inte publiksiffror heller, för den delen.

1082 såg seriefinalen.

Nästan tvåhundra fler kom för att se förra hemmamatchen mot mediokra IFK Karlskrona.

Förklaring, någon?
Jan Ohlsson