Birgitta Månsson är fyrabarnsmamman som hjälper idrottsledare att hantera idrottsföräldrar. Bild: Jan Ohlsson

"Var tydliga mot idrottsföräldrar"

Text: Jan Ohlsson
Publicerad 7 december 2009 21.20 Uppdaterad 13 juli 2010 1.29

Sport.
Birgitta Månsson är förälder till fyra barn som alla är eller har varit engagerade inom idrotten. Redan som tonåring var hon själv idrottsledare vilket inspirerade henne att utbilda sig till mellanstadielärare. Så småningom vidareutbildade hon sig i ledarskap, samtal och coaching och driver sedan ett antal år tillbaka ett företag som sysslar med bland annat föräldrautbildning.
Birgitta brinner för frågor som rör relationerna mellan föräldrar och idrottsklubbar. I Skåneidrottens regi håller hon kurser som riktar sig till ledare och styrelsemedlemmar i konsten att hantera idrottsföräldrar.

– Syftet är att ge klubbarna tips och stöd i hur relationerna med idrottsföräldrar kan se ut. Uppstår konflikter går det ut över verksamheten och det drabbar i slutändan barnen.

Att konflikter uppstår är dock oundvikligt. På Birgittas kurser träffas föreningsmänniskor från olika sporter och utbyter erfarenheter, samtidigt som de får vägledning och konkreta tips.

– Många klubbar hinner inte reflektera alls över de här frågorna. De försöker bara lösa problemen efter hand som de uppstår. Därför är det nyttigt att sitta ner och diskutera såna här saker i grupp.

Mycket av ansvaret på hur föräld-rarnas engagemang ska se ut ligger på klubben, enligt Birgitta.

– Ingen klubb kan förvänta sig att en förälder som kommer med sitt barn till en träning vet vad som förväntas av den. Det gäller för klubbarna att uppfostra föräldrarna. Att tydliggöra vilken policy som gäller i klubben och vilka förväntningar som finns.

Hur gör man det?

– På olika sätt. Tydlighet är viktigast av allt; att ha en rak kommunikation och att prata med varandra. Man kan ta fem–tio minuter före eller efter träningarna. Ett tydligt körschema till bortamatcherna och en lista över bemanningen i kiosken – den typen av dokument är ofta uppskattat. Det underlättar i planeringen. Många klubbar har också redan en föräldrapolicy.

– Sedan, fortsätter Birgitta, kan man sätta upp små anslag i klubblokalen. Det kan till exempel vara nyttigt att påminna om att det är barnidrott och inte elitserien som vi håller på med.


Men alla föräldrar har kanske inte möjlighet att leva upp till förväntningarna?

– Nej, livet ser förstås väldigt olika ut och det är viktigt att klubben har respekt för varje vuxens situation. Man kan vara ensamstående, utan bil, jobba kväll eller ha andra omständigheter som försvårar engagemanget. Det gäller att hitta en balansgång.


Hur upplever du svenska idrottsför-äldrar – om du får generalisera grovt?

– Som helt fantastiska! Hur många som helst går upp klockan sju på lördagsmorgonen för att tillbringa hela helgen på en idrottstävling med sina barn. De gör fantastiska insatser, verkligen.

Men...

– Ja, det finns de som blir lite för ambitiösa och som går över gränsen. Jag tror inte dessa föräldrar är medvetna om att de pressar sina barn utan de lever i tron att de gör det för barnens bästa. Varje sånt enskilt fall är naturligtvis ett för mycket.

Birgittas tips

Bli medveten om att du riskerar utöva negativ press. Lägg fokus på positivt stöttande. Ditt engagemang är viktigt. Fundera på vad du säger och hur du agerar på väg till, från och på idrottsarenan. Undvik att jämföra ditt barn med andra Det behövs många bitar för att bli en färdig idrottare. Barn utvecklar olika saker i olika ordning. En del är tidiga in i puberteten en del är sena. Lämna coachrollen till tränarna. Hjälps åt att skapa en positiv stämning på läktare under tävlingar och matcher, med erkännande, uppmuntran och positiva kommentarer. Applådera allt som är bra! Barnidrott är inte samma som elitserien Traditionen att skälla på domare och bua ut spelare passar inte in på barnidrottens arenor. Oftast är det unga killar och tjejer som dömer. Även domare behöver självförtroende. Utveckla rollen som ditt barns mentala tränare. Lägg märke till och kommentera allt som är positivt även vid förlust och motgångar. Då ökar chanserna att barnet lär sig lyfta fram och se det positiva istället för det negativa. Framgång börjar oftast i våra tankar om vår förmåga. Hur pratar du hemma om idrotten? Barnet behöver utveckla tilltro och tillit till sin tränare. Tänk på vad du säger om tränaren där hemma. Att prata positivt om andra spelares förmåga underlättar teambuilding och utvecklandet av lagandan. Fråga föreningen om förväntningar på dig. Föräldrapolicys blir allt vanligare i dag i föreningarna. Ingen vet vem som kommer att bli stjärna i ett gäng med 12-åringar! Föräldrars och föreningens uppgift är att skapa förutsättningar för en trygg miljö. Där alla barn och ungdomar får utrymme att växa, och utveckla lusten till träning. Sen får tiden utvisa, oftast efter puberteten, vem som har ork och lust att träna så mycket som behövs för att vara på topp.

Större eller mindre text



Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu