Brösarpsbon som är bäst i världen: ”Ja, räknat i medaljer så...”
Det räcker att sticka in huvudet i prisrummet på Brösarpsgården för att förstå att Magnus Skulason borde ligga bra till för en sådan titel. En för hastig utandning och man riskerar att få en VM-pokal i famnen.
Hur många medaljer har du egentligen, Magnus?
– 9 VM-guld och 36, eller 37 SM-guld. Jag siktar på att ha 40 efter SM i Norrköping i år, säger Magnus Skulason, utan att alltså egentligen veta hur många SM-guld han behöver vinna för att klara detta mål.
Är du bäst i världen?
– Räknat i medaljer är jag kanske det.
Det finns ingen lättillgänglig statistik för att exakt beskriva Magnus Skulason i medaljer. Kanske är det lättare att beskriva honom med ord.
Magnus Skulason: son till Skuli Steinsson som var hästägare och en gång herre över 200 hästar på Island, sjöman i tolv år för att sedan återvända till hästarna. 1991 kom han till Sverige, och några år senare till Skåne. 1995 red han sitt första VM och sedan har han aldrig slutat att rida VM. Detta har han heller inga närstående planer på att göra.
Så formas en mästare på häst.
– Åren till sjöss var viktiga för mig. Man lär sig förhålla sig till människor, och det var också en konkurrenssituation där man ville hamna på de bästa fiskebåtarna.
Brösarpsgården köpte han i början av 2000-talet och han lär inte skiljas från den i första taget. Inte ens snöslask och regnblask kan ta skönheten ur Brösarps berömda backar.
I stallet är det full rulle. Magnus och Petronella har varit ute med hästarna och nu ska de in i boxarna igen. Hundarna Akkur och Stelpa hjälper eller stjälper beroende på perspektivet och katten Oliver blänger surmulet på YA-reportern och beter sig lite som att han basar över hela alltet.
– Jo, han äger alltså stället, bekräftar Magnus.
Runt omkring står de kompakta och kraftfulla hästarna i varsin box. Välmeriterade mästaren Mjölnir, VM-guldmedaljören och världsrekordinnehavaren i stilpass, Valsa, ungtuppen Noi och i mitten – den bästa av dem alla – Hraunar frá Efri-Raudalaek. Nämn den medalj han inte vunnit.
– Han vet om att han är bäst, och de andra hästarna vet om att han är bäst, säger Petronella medan hon leder in den 20-årige mästaren i boxen.
20 år är värt aktning, men Hraunar är inte passé. Han tävlar inte lika mycket längre, men när han väl gör det är han fortfarande bäst. Det är som att plocka fram en gammal Nokia 3310 ur byrålådan och veta att den levererar.
– Men i sommar ska han nog få vila lite. Få...hrm, träffa lite damer och så, säger Petronella.
När Magnus Skulason kom till Sverige på 90-talet var islandshästar en perifer företeelse i Sverige. Han har i allra högsta grad varit med om att förändra den saken.
– Nu är det en av de tre vanligaste hästraserna i Sverige. Och sporten växer jättefort. Jag leder kurser i islandshäst och jag åker runt, från långt söderut i Europa ända upp till Kiruna. Numera rider man överallt. Islandshästen är en så praktisk häst, eftersom den passar både nybörjaren och elitryttaren, säger Magnus, som brukar jämföra den relativt lilla islandshästen med något från motorvärlden.
– Den är liten, men full av kraft. Ja, jag brukar säga att den är som en Ferrari, en liten sportbil.
Hur är det för en ryttare på en annan hästras att plötsligt hamna på en islandshäst?
– Det är... annorlunda. Peder Fredricson, som är en god vän till mig, har varit här och testat och även om han kom in i det relativt snabbt tar det lång tid innan man förstår allt. Det är nya signaler, ny tajming och en svår balansgång att bli riktigt bra, i och med att den har speciella gångarter (passgång och i synnerhet tölt).
Islandshästen har numera också tagit sig in i tv-sändningarna, och dessutom på de riktigt etablerade och stora hästsportstävlingarna. Det började på Elmia i Jönköping 2017, förra året fanns världens bästa islandsekipage på Sweden International Horse Show i Stockholm och i sommar är det premiär för islandshästar på ännu en stortävling – Falsterbo Horse Show.
Här har Magnus Skulason anlitats som rådgivare för tävlingen. För att maximera kvaliteten på arrangemanget och för att få alla att känna sig hemma. Ni förstår att det inte är en slump.
Senare i år startas förhoppningsvis en studie på Brösarpsgården som Chalmers tekniska högskola står bakom. Man vill se om skadebenägenheten hos andra hästar minskar om de får leva som islandshästen. Det vill säga, så som hästar ursprungligen har levat, vilt i naturen och i flock.
– Islandshästen är mycket mindre skadebenägen än andra hästar. Det ska bli väldigt spännande att se vad en sån studie kan visa, säger Magnus, som själv håller sig ifrån skador med hjälp av judo.
Faktum är att Magnus Skulason blev silvermedaljör i isländska mästerskapen i judo 1987.
– Det kan låta som ett långt steg från hästar men det är lite samma sak. Man måste ha en väldigt god kroppskontroll. Jag håller inte på med judo lika mycket längre, men de veckor jag inte tränar mår jag dåligt över det.
Paret håller kurser på gården, och Magnus åker som sagt Europa runt i samma ärende. Det vill till, för prissummorna inom islandshäst är än så länge inte konkurrensmässiga. Förra helgen var paret i Fredrikshamn, på norra Jylland, och tävlade i tävlingen Istölt. Man tävlar helt enkelt på en ishockeyrink. Magnus Skulason red hem två grenar som gav 10 000 och 20 000 i prispengar.
– Jag tror att det är de enskilt största prispengarna jag vunnit. Det vore kul om det kom in lite mer pengar i sporten. Förhoppningsvis kommer det med ökande medial bevakning.
Peder Fredricson behöver lite sällskap i rampljuset?
– Det är mycket Peder Fredricson i media, men han är ju väldigt duktig. Och han tjänar rätt mycket pengar på sina vinster... säger Magnus nästan lite drömskt.
Du är väl inte bitter?
– Jag? Bitter? Nä, jag är inte bitter! säger Magnus Skulason och skrattar gott.
Magnus Skulason har 9–0 i VM-guld på Peder Fredricson. Den senare har vunnit åtskilligt mer i prispengar, och dessutom en och annan bil.
Men, å andra sidan är en islandshäst som en Ferrari, och i så fall har Magnus Skulason bilar så han klarar sig.
